lejonkaka

Så här i juletider och nytt år och grejer kan vi ta oss tid och lära oss hur man kombinerar snällhet med att  göra samtalen effektiva. Vännen A och hennes jul får stå som exempel...

A: åh tack så mycket, en gjutjärnsgryta!!
Mamman: varsågod...det fanns större...men det behöver ju inte du....


eller om man är snäll och diskar, för det är ju trots jul och tomten kom ju med pengar och trosor och mamma har ju lagat mat för ett helt kompani. I alla fall, man diskar den bautastora disken, då systerns man kommer in och leende säger:
Vad duktig du är...här står du och diskar lika mycket som du diskar hemma på ett år!

Vad ska vi lära oss av detta...
Vi som bor ENSAMMA är jätteENSAMMA både i själ och i våra hem. Vi äter typ ALDRIG och om vi gör det så använder papperstallrikar som inte fylls av mat utan vi äter typ en ärta. Sen diskar vi inte förrän på nyårsafton.
Vi vet knappt hur en servis ser ut!!!

"Snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken..." och även han kanske känner av mörkret och att det kommer så tidigt om dagarna.
När man sticker ut näsan utanför dörren (hela kroppen egentligen) så lossnar det och man kan andas och man går och går och det sticker så skönt i ansiktet av kylan. Det visar väl på att man borde vara ute och typ vara scoutledare hela dagarna... tänk fan va de måste vara pigga och glada:)
Det är så himla fint med snön som knakar under fötterna, men vi får alla passa oss så att vi inte tappar bort modet i nån snödriva.

En konstig och ganska onödig form av dåligt samvete är när man matar änder och andra fåglar i strömmen och man hinner börja tänka: Herregud jag har bara 7 brödskivor och det är typ hundra miljoner änder ( och andra fåglar) som desperat tittar på en och kvackar.
Men det la sig relativt snabbt, då det kom ett par med ett par bullar i, med "vi ska gå och mata fåglarna!" i blicken.

Näe näe...( typ bara susie som fattar), men alla kära ni...
världens bästa hemsida i vintermörkret:

www.tefrossa.se

Te, kaffe, choklad, heminredning, mysiga grejer!!!

Kolla in den!

Dra på trissor, nu har jag, den ibland fega harpalten, testat på styrketräning! På riktiga maskiner, de där som man på nåt sätt trodde att män med spända muskler och blodkärl som vedträn hade full makt över. Tack emma för demostration av de scary-maskinerna.

Fan va gött ! ( inte mannen nedan alltså)

En favorit i repris, allt för att vi ska komma ihåg att testa gränserna i vårt fyrkantiga sätt att leva våra liv:

Matrester i kombination är bland det godaste som finns. Letandet i skafferiet, nähä inga krossade tomater! Jag som tänkte göra soppa...
Men pasta från igår ( inte i skafferiet alltså), linser, vispad grädde, paprika och champinjoner. En tärning av kompremerad buljong.
Pulsa i snön, för att man måste, för att man har ett mål. Rensa hjärnan, puls puls.
Möta en fin i röd mössa och en fin i overall och förhoppning i ögonen. Glida fram på isbana, i öronen hörs julsångerna. De är desamma var år, vi vill ha något beständigt. Något vi vet och känner igen.
Jingle bells, feliz navidad, jag drömmer om en jul hemma.
Alla stannar upp. Ja det vill vi ha. Hemma. Ett hemma.

Det är intressant hur vi människor lever efter att uppnå våra mål, våra drömmar, våra genomskinliga illusioner kring hur det är på andra sidan. Andra sidan där gräset är saftigare, fräschare grön ton och som uppfyller alla sinnens krav.
Aha vi gick på det igen. Med lugn uppgivenhet inser vi att a) gräset var inte så mycket godare än hos oss på den här sidan, b) den fräscha färgen håller bara en kort kort tid. Förr eller senare måste även den blekna, blekna för att samla kraft och ens kunna blomma igen ( om nu gräs blommar i den bemärkelsen). Även fräscht gräs har krusiga rynkor på lår och svarta ringar under ögonen. Och c) Uppfyllandet av alla sinnens krav ja...det finns där i myllret...inte så enkelt att se dock. För vi glömmer att titta. Lyssna. Lukta. Höra. Smaka.