Trasdockor är vi allihopa

Och ska jag falla...då ska det finnas tid att falla fritt.
Så sjunger Melissa Horn. Rätt in i den själ som på något sätt läkt ihop. det som sved och rev har funnit sin andra ända, sin motsatta sårkant. Vet att det är svårt och att man inte glömmer så lätt, men vi måste försöka samarbeta. Så de börjar sy sig samman, millimeter för millimeter.

Orkideens blommor har börjat mista sin doft. Det luktar bara lite vackerhet. Och en fin person har lovprisat hösten...så det är inte så farligt med förändringen. Med bortkommen doft. Med en annan nyans på bladen. Med något mindre ljus. Inte när man inte är trasig längre.


Sweethearts...

Ett räknat antal dagar då solen värmde våra bonnbrännor. Att bli ersatt av det ruskiga, det blöta och det kyliga.
Vad vi kan göra är att tillåta oss att andas ut, att minnas den värmen och låta den få nya uttryck i vår nästintill höst.
Som att se på en film och käka glass ( förhoppningsvis har någon finis lagt lite i frysen)
Som att bada badkar och käka riskaka. ( förhoppningsvis utan att katten får fnatt och skiter upp på väggen)
Som att höja på stereon/datorn när Asha Ali tar ton.



Vad gör ni kära folk för nåt spännande?

P.s Vet att jag inte varit den bästa av vänner i sommar, har velat haft tid men det har varit brist på den varan. Hoppas ni fattar! Förlåt!! Kram och puss

The right to remain calm or crazy

Alltid en svag doft av Mr Muscle, blanda den med någon cheezy låt från en film från 90-talet. Scarlet " Independent love song", Sarah Mclachlan "Ice cream". Sedan lägg till en liten mysig hand som klappar en på ryggen när man bär på honom. Pojken alltså, inte handen.
En syster som tycktes lite gladare, lite värme i bröstet. En gnutta dåligt samvete för den tid som inte finns. För den energi som inte riktigt finns just nu. Och ni vänner som tipsade om er egenhändigt skapade blogg...vad hette den? Virrpannan glömde.



Leksaksförrådet var magert hos lillkottes moster...hm fick leta i köket. Två isbitsplattor, en kruka, kaffemått fick fungera i sandlådan. O vem kunde tro att en isplatta kunde vara en traktor...Kotte tydligen:) Och ja pepparkaksmåttet förblev dock inte en gran...hm...

Tid till låns

Tillåt mig vara ett litet offer för några rader...
Igår skar jag mig i duschen på jobbet, blodet rann och med det kom det en oväntat ompysslande från några arbetskamrater. Det är inte särskilt stort men det gjorde ont.
Känner mig en aning sliten...det känns lite som att man jobbar jämt. Med sex dar arbetsvecka så är det väl nästintill så.

Livet vi har till låns tillbringas på så skilda sätt. Inget sjövatten har nuddat min kropp denna sommar. Grillad mat har inte rört mina smaklökar. Jag tror på något vis att det ska bli annorlunda, men hinner liksom inte inse att sommaren snart är slut, är en lycklig(are) människa detta år. Istället för att önska att jag hade olika delar i livet, har jag nu girat runt till vad som egentligen är det jag önskar. Mallen passar inte min stomme.

Så låt oss...sudda ut den stora bilden, the big picture. Kan inte hantera den utan att vilja springa lite. För den skull.
För vad svarar vi när någon vill ha ett definitivt svar. Ja det enda svar jag kan ge är att i augusti vill jag köpa en ny säng. That`s it.


Låg nivå...

Men hallå...vad är det för infall att bajsa i duschen? I servicehuset. På campingområdet. När det finns en toalett 3 meter bort. Ordet skitjobb har fått sin rättfärdiga innebörd. Och vi pinnar fram i våra halvt brunbrända ben ( under är vi vita som sparris.) Städar. Jobbar för att få våra gäster att trivas. Medan en bajsman inte kan hålla sina händer, i detta fall tarmar i styr. Eller är det kanske rent av hundskit någon släpat in. Tack säger jag. Tack säger jag bara. Men du lyckades inte störa min inre känsla av att jag gör saker för att de betyder något. Alla är ju inte "skitiga" som ni.

RSS 2.0