När gult inte är glatt

Tänk om du Anette hade haft rätt...
Men veterinären tittade med sina snälla glasögon ( han påminde om dr snuggles) och sa: Det kan gå bra det här, men det ser inte så ljust ut...Stina har fått gulsot.
Domen kommer vid fem-tiden, fråga om liv eller död ( om man ska tänka drastiskt, vilket är fallet för det här).
Medicin eller spruta.


Kissemiss är sjuk...?

Det är inte roligt att ha 300 spänn kvar till den 25:e april, att katten Stina är sjuk och inte ätit på typ två veckor, och nu har börjat kräkas med. Det är inte roligt att då ta av sina sparpengar för att dra till den svindyra veterinären imorrn...
och innan nån hinner säga: ja men när man har djur så måste man räkna med det, och att djur kostar bla bla.

I know! Men normalt sätt går man väl inte dit varje dag, vecka, månad, år eller?!
Jag fattar det inte helt enkelt. Vad sjutton kan det vara för fel? Hon har varit ett matvrak fram till för några veckor sen...nu tar hon en tugga (pyttepytte) och sedan lämnar hon skålen. Ikväll kom hon bara så långt att lukta på maten, sedan kräktes hon.
Lille katt...


Play the sweet tv-show again...

Hundra år senare, som vanligt. Allt ifrån kläder och man tänker " fasiken vad fult det där är, fattar inte att folk har på sig det" till ( precis lagom till alla andra tröttnat på typ harembyxor, ni vet dem som gör att det ser ut som de skitit på sig) " Ja men de kanske inte är så dumma.."

Igår kväll upptäckte jag Svtplay. Alltså har ju verkligen inte missat den så, visste att det fanns och har försökt att titta, men datorn har inte varit så himla pigg på det och segat ihop. Nu när jag har snabbare bredband, vips, det går fan och se programmen ( utan hack!) och fasiken vad mysigt att titta på t.ex " Jakten på lyckan" och en kopp te.
Nu har man fått blodad tand...

Slow motion

Den här helgen som gått alltså...värsta bergodalbanan.
På lördagen ringde pappa och sa att farfar somnat in, efter en tids sjukdom. När pappa och jag pratade i telefon kändes det lite som att luften, tiden, allt gick i slow motion. Världens bästa farfar har trots allt fått sin ro nu, vi har ju alla sett att det blivit sämre och sämre.
Samma dag var det planerat att vara med Jenny, alldeles för länge sedan nu. Så det var skönt att ha något kul att göra ändå...slippa tänka på döden och sånt ( för det kan man ju göra när man ligger på natten och stirrar rakt upp i taket)...
Så Jenny och jag gick på stan, käkade, pratade och sedan drack te. På kvällen blev det den otroligt muntra filmen Black swan. Ångest, ångest, tvångstankar, psykologiskt som tusan...ja det var ju precis det bästa med tanke på dagens telefonerande...
fast den var bra, väldigt bra ändå och det var toppen och träffa dig Jenny!  Som vanligt är vi lite nördiga och ska fota oss på bion, en hederlig tradition. Ack så normala vi är:)






Äktenskap i mörker

Idag är det föräldrarnas 33 årsdag, när det gäller äktenskap alltså. I 33 år har de varit gifta, fått barn, flyttat en triljon gånger och hjälpt sina barn flytta ungefär lika många gånger.
Hur de firade det?
Mamma har precis blivit "ganska pigg" från en maginfluensa ( som hon gärna beskrev utförligt), pappa hittade inga bakelser i Ryds affär, så han hade inhandlat vaniljhjärtan i stället och nu hämtat termosen i köket för att sedan sätta sig i soffan. I mörkret. För strömmen hade gått tydligen.
Det vill säga...de firade på bästa sätt...och man får faktiskt en liten öm känsla i hjärtat för dem.
Grattis päronen!

Mellanbarn av sin rang

Finner inga ord...någonstans mittemellan. Och öronen är fulla med igentäppande massa, halsen är som en raspig gångbana, en klump. Ett hinder. Någon som inte vill vara någon . Någon som inte verkar bry sig ett skit. Ett leende från någon speciell. Ett hinder att passera. Ett hinder som känns så fjuttigt. Men ack så otänkbart att det kan krossas. Klafs klafs.
Något äkta. Tack.


Svarte katt

Skaffa inte katt, de:

snor skrivbordlampans sken ( ligger och solar och den svarta pälsen suger allt ljus)

matvägrar så fort den ser märket Eldorado ( så pass att revbenen sticker ut lite mer än vanligt, men ät för fan då! )

Hoppar rakt in i fönsterrutan så den A) Skrämmer ihjäl fågelstackarn, B) Inte har kontroll över sin kropp och "råkar" välta ner blomkruka och fina fina lampan i turkos från ikea, tusen skärvor på golvet. Tack!


Sluta hymla!

Jag fattar inte hur ni orkar, alla föräldrar.
Har mer och mer fått större respekt för de som klarar av att vara sig själva, vara förälder och kunna hantera livet på samma gång.
Barn som surar ihop, likt vuxna i bland gör, men skillnaden är att barn inte godtar förklaringar till att vissa saker inte går att göra just i det ögonblicket.
Det är väl klart att ingen säger precis ALLT vad det innebär att ha ansvar för ett barn, innan man skaffar barnet. Då skulle ju inte lika många skaffa dem.
Det här inlägget är INTE emot barn, jag ser fram emot att få egna en dag, nä inlägget handlar om att det sprids sånt gloriasken över hela barnupplevelsen, att livet blir så perfekt så fort de ploppar ut.
Om vi alla var lite mer realistiska, om vi såg barnaskapandet som något riktigt spännande, men att det kommer komma stunder då sömnen hägrar desperat eller när föräldern behöver kissa ENSAM på toan någon gång, att få fem minuter för sig själv. Om vi alla såg det som att det kommer vara en massa magiska ögonblick med det där barnet, men att det kommer komma stunder då det känns kämpigt. Om vi sa till oss själva att nä, jag behöver inte vara den PERFEKTA föräldern, jag älskar mitt barn, men jag är inte perfekt, kommer inte bli det, och det är JÄVLIGT okej!
Och varför är det så jäkla okej att pappan inte får ett dugg skäll när han är frånvarande och bara jobbar eller så, men när mamman gör något för sig själv, typ går och tränar eller jobbar eller kissar ENSAM för en gång skull, då är hon en dålig mamma, en självisk mamma.
Huh, man blir fan mörkrädd!

Piff och puff

Igår satt femla och jag och kollade på datingsajt, och fnissade åt alla roliga namn som folk valt...puffe, kjellbrell, luddet...ja listan kan bli lång.
Båda är så jäkla hostiga också, höll på att garva ihjäl när f fick skrattattack men inte kan skratta ordentligt utan det fastnar liksom på halva vägen på na.

Saknar att träna som tusan, med emma! Men nu har även förkylningen gjort intåg så det får dröja lite till. Thank u! Men en promenad i solen går allt och sedan lite läsande och sedan en härligt soft lördag.
Hoppas ni får en toppendag vänner!

na na na

Saker att göra och känna:

Hosta så man får huvudvärk

Plugga

Sakna sina systrar

Gå en promenad med en hostig kompis

Tänka minst 10 negativa tankar

Göra om de negativa tankarna till positiva

Leka husmor och göra storsats med potatis- och purjolökssoppa,
samtidigt som man diskar, sjunger och hoppar till Coldplay, snubblar på matvägrande katt och slänger ögonen i en bok.


mm eller?

Det är knasigt vilken dålig "smak" smaken får när den varit borta på semester:

Mexikanasoppa med pomme att doppa i ( fast logiken tog över och käkade bara soppa med macka mm mm mm)

Har ni några härliga kombinationer av mat haha:)?
Något som känts helt normalt i det ögonblicket?

地震 [nai] (ett ord landet Japan är trött på)

Det skulle kanske kunna ses som en helg i sjukdomens tecken, syster sjuk, mamma sjuk, jag själv ( blev magsjuk natten till söndag), mamman får ögoninflammation. Men den kan också som: jävligt trevlig ( ja förutom kräkset och snoret då), lära känna nya systersonen (helt objektivt, väldigt söt), läsa Djungelboken för Nils, med hans ena fot mot mitt höftben, nerbäddade låg vi där och mös och han skrattade åt tigern.

Vi tar så mycket för givet, allvarligt...
visst, kvällen här slutar med näsblod, men är det nåt som tänker på näsblod i Japan just nu?! Nä inte direkt.
Perspektiv!


Testa

Experiment 1: Lära sig att andas och tugga kola på samma gång ( för tydligen kan jag inte det, utan får hjärtklappning och lite andnöd)
Experiment 2: Inte dumtitta på tv på kvällarna ( man känner att livet glider iväg och att man faktiskt kunde göra nåt mer kreativt istället, det är ju en grej att titta på nåt man vill se, men blippa...måste sluta)
Experiment 3: Göra minst fyra nya grejer i månaden ( några förslag?)

Okej, andas, skriv, plugga. Dagens mål. Imorrn eftermiddag blir det fira av!


Nää! Så kan man inte göra

Det är läskigt hur fort dagarna går. Vaknade och insåg att det var ju onsdag. Inte tisdag. Bara två dar kvar till redovisning. Frågorna är nästintill besvarade, men jag bara vet att jag kommer schabbla bort det, prata är inte min grej, är mycket bättre på att skriva arbeten.
Att prata om någonting man brinner för eller nåt som man känner att man kan, det är en grej. Då finns liksom orden i en på ett naturligt sätt. Men att snacka om freuds snurriga värld, om viktiga personer som gjort fancy fancy tolkningar och ska låta viktiga hela hela tiden, så det slutar med att de skrivit böcker man inte fattar alls...det blir ju roligt det!

Kan inte riktigt förlika mig helt med Universitetsvärldens "vi ska låta som gud"-stämpel...
Under de år jag pluggat ( typ 105 år) på universitet, finns det där hela tiden...lärare som föreläser och typ säger " Ja och då är det viktigt att explicitgöra faktorerna som är existetiella delar av mimesis.."
Va???
Okej , så det räckte inte med att prata normalspråk: " Ja och då är det viktigt att förtydliga anledningarna som är en viktig del av..."
Man fattar ju att det kan vara bra att veta orden när man läser böckerna och så, men ska verkligen betyget hänga på att man "namedroppar" begrepp och bara för att man gör det ,  så höjs betygen. Är det inte bättre att faktiskt har läst på och gjort om det så man faktiskt fattar vad det betyder?
Nää!

Dagens to do-list ( if you want to know)

Herregud är klockan redan 10!?
Gick till universitetsbibblan vid 8.
Idag känns det som verklighetens uppgifter kom i fatt en. På fredag ska jag verka extremt insatt och smart medan jag pratar med en lärare, jag ska redovisa om Litteratur och psykoanalys och jäkla freud.

Läsa engelska texter, på nätet så klart. En bra kombination:) not.
Besvara två instuderingsfrågor
Handla mat
Käka lunch
Till gymmet ( känns som en belöning i jämförelse med att plugga freuds snurriga värld)
Vara barnvakt till meri och simon ( känns också som en belöning:)
Hem och plugga lite till
Somna som en gris (antar jag:)

Things to plan and to make real

Det är många projekt i luften, såna som ska göras inom kort tid, sådana som är lite längre fram.
Inom en snar framtid kommer ni kära läsare få tal del av två...och jag hoppas att ni kommer tycka det är lika spännande och roligt som jag/vi:)
Hoppas att ni inte har alltför mycket söndagsångest. Ha en riktigt mysig kväll hörrni!

John blund missade min gata...

Karin! Somna inte klockan 16 på eftermiddagen! Då hamnar du här så här dags.

Jepp, susie undrade om hela väggen ska täckas, jepp!  Är ju bara 4 meter bred så det är ju inga konstigheter.
Nä får nog ta ett glas mjölk eller nåt...och en liten surf på nätet, för det är ju normalt så här dags.
Imorrn blir det bytardag hos emma, ser verkligen verkligen fram emot det!!!

Reklam för the one and only Ikea!

Inom några månader ska vardagsrummet göras om en aning.
Ska göra bibliotek i garderoben, vilket gör att bokhyllorna försvinner och det blir mer plats i vardagsrummet.
Därför ska det bli en "soft" hörna med soffa, fåtölj osv framför den väggen.
Då man typ får ett anfall ( välj sort själv) när man tittar på väggen med den hysteriska tapeten, ska jag sätta upp tyg där, ett billigt och enkelt sätt att förändra. Bara fästa tyget på tunna rundstavar som hänger i krokar uppe vid listen. So far har de här tygen  tilltalat... vad tycker ni? Vilken är bäst?



Blunda!!!!!

Alternativ:

Anno strå




Flyn Lill (finns i grönt, blått och lila)



eller Solveig: ( finns även i andra färger)


Elisabet

Det är nåt väldigt frigörande,
när en person, vars jobb är att träffa och se en massa olika människor,
ser en själv i den stora massan.
När den personen kommer ihåg ett samtal , för månader sen,
där tankar cirkulerade, där drömmar blev uttalade.
När den personen sen, månader senare, möter din blick och ett kort möte om nuläget tar form, "Vad gör du nu?" " Jag gör det här".
Då tittar personen dig varmt i ögonen och säger: " Det blev ju som du ville då..."
Och i den lilla tillfälliga bubbla du åker i nu, där tvivel och oro kring dina val cirkulerar, var det precis den nål som bubblan fruktat.


P.s Kusin vitamin Linda undrade i förra inlägget vad jag läser...litteraturvetenskap 4, sista kursen:) äntligen och som jag dessutom kan använda för att korta ner Bibliotekarieutbildningen med.
Vad gör du ?

Känns som bilen drar bakåt när vi åker... Nä!

Det är lätt att åka snålskjuts...
särskilt under grupparbeten. Vi är många bra och strävsamma i vår grupp men sen får man känslan av några att de gärna undviker uppgifter. Vi andra får lite hjärtklappning och hetsar upp oss, men försöker göra upp planer och leta info. Då säger en av snålisåkarna: Ja men vi behöver inte stressa...det är lugnt.

För dig ja, som inte gör nåt!!
Haha, mammas röst dyker upp i huvudet: " Det är viktigt att vara hel och ren och göra rätt för sig!"
Och nu menar jag verkligen inte att man själv är världsbäst, men lat är man inte i alla fall. Däremot lite godissugen...på en tisdag.

Har ni varit med om några snålisåkare nån gång? do tell!
kram


RSS 2.0