Slut
Hare bra.
Gåtan är löst
Ansökningshemsidorna är något av det segaste som finns, så den som vill ansöka, tappar modet när datorn säger: Skriv in lösenord. För hundrade gången. Man skriver in det.
"Skriv in lösenord"
Ja , men det gjorde jag ju nyss...
"Skriv in lösenord".
Men va fan...jag gjorde det ju! ( skriver in lösen igen).
" verifieringskoden stämmer inte, prova igen"
55 minuter senare. Ansökan är klar. Tror vi. För vem vet om vi är verifierade nog.
Rulle åker genom öknen...
När man väl gjort allt som om möjligt kunde göras ( tog en timme högst) var det bara att sitta och bläddra i tidningar, svara i telefonen i bland, prata med några av de anställda som kom in ibland och fnissade: are you busy?
Ibland är det ett lugnt liv. Och om det inte kommit fram i tjatet om den jäkla campingen hehe ännu, så älskar jag de som jobbar där. Jobbfamiljen!
Läste en artikel om att bland annat facebook ökar folks jämförelsetankar, typ " Oj vad alla andra verkar ha ett roligare liv"...
fick en liten tankeställare...inte för att man måste ha facebook för att jämföra sig, men bara allmänt.
Varför kan man inte bara se sitt liv, och tänka att vad fan, det är väl inte så dumt, och om det är något som inte är bra, går det väl att ändra ju.
Skickar ut lite sån energi till er alla som har en plats i mångas hjärtan, och i mitt, för alltid. Om det finns ett för alltid. Vi säger att det gör det:)
Hjälp, en älg!
Långhelg på landet, vilket innebar att man ränner efter ungar ( mamman smyger iväg titt som tätt hehe), vi går på utflykt med vagnar och fika i korgen undertill. Hittar det bästa stället vid två balar, precis när systern lagt ner filten utbrister grus-Nils ( 3 år): " Här ska jag sitta! ( kastar sig ner på filten , men missar filten och ramlar baklänges ner i en grop/dike och ligger som en skalbagge på rygg, rullar tre varv innan han kommer upp. Fniss, kaffe som smakar sump, sol i nyllet och en pratkvarn och en vild hund ( även kallad "den vita älgen" av Nils, fast det är en blond hund som inte kan ta ett nej.)
Ibland är det det som kan kallas livet.
Tra la och löven föll
- Ja det var riktigt trevligt, och de välkomnade mig riktigt ordentligt...vi sjöng nya sånger som Berghagen och hösten faller ifrån (nynnar på början av sången)...
Kan ärligt säga att det nog är få människor som är som hon.
Förutom hennes sjungande, är nog hennes bästa citat idag:
" Ja många tänker att det allra viktigaste är att vi får vara friska...jag tänker att det viktigaste är att du får ett jobb!"
Hälsa vs jobb, same same but diffrent.
Måste bli= blir
Det visste vi ju alla redan...
Att allt har sitt pris. Även hälsan, en cellprovstagning för 140 kr. Vilket fynd. Fast oops hade bara 150 på banken, hm 10 spänn över till mat...nej, får nog bli nästa gång.
Jag försöker att inte klaga för mycket, för risken är ju att man blir sedd som den överkänsliga, den som inte är rationell och när den väl känner nåt, då är det överdrivet.
Jag försöker att se det positivt, att när det krisar lite med pengar, då kan det inte bli värre utan måste bli bättre.
Ibland vore det faktiskt bäst o kunna stänga av en del av tankarna och låsa in dem i en källare, för allt är faktiskt inte nödvändigt att vända upp och ner på.
Helgtortyr
Nu vet jag att många kommer ramla av stolen när jag säger nåt så hemskt :), men ibland känns det bara som att alla talangtävlingar (true talent, idol, osv osv osv) tar över hela världen.
Alla blir frälsta, medan min kropp reagerar med utslag och tristessandning. Visst det är väl fint när nån sjunger fint, men det är lika mycket skit om nån sjunger skit.
Det värsta är kanske inte att det finns talangprogram, det värsta är att det finns i hundra år, att det känns som år 2008, upprepning, istället för 2011, nya upptäckter och nytt liv.
Vad man kan längta efter nåt kul, nåt spännande, nåt utanför upprepningens sega helgagenda, där man ska mysa upp sig i soffan och titta på nån som ylar. Jag stänger fan hellre av och ylar själv. Låter lika jävla bra - eller dåligt hehe
Skit
Saken
När paret hade betalat sina glassar och skulle gå, sa kvinnan: "Ja det är egentligen drömmen som är grejen..."
Just det där har fastnat i minnet..." Det är drömmen som är grejen". Är inte vi människor experter på att drömma, att önska oss, att längta efter något. Även om vi fått det vi önskat oss eller jobbat för, fortsätter vi och kommer på en ny dröm. Det tycker jag känns hoppfullt och stressigt på samma gång.
Hoppfullt , för att trots att världen i bland kan vara grym och helt obegriplig med t.ex svält, med hot och våld, med orättvisa av olika slag, fortsätter vi att drömma och tro.
Stressigt, för att det ibland blir så egocentriskt och hetsigt. Vi vill ha mer och mer, vi ser knappt det vi faktiskt har, i strävan för att inkassera mer. Tänk vilken kombination det vore om människan kombinerade drömmandet med att ge varandra.
