lejonkaka

Tror att det bor en liten häxa inuti mig. Hon kommer fram ibland, under en viss period i månaden, och gör så att jag känner mig övergiven och ledsen, arg och irriterad på de stora sakerna i livet: brus på radion, dammsugning och städning, när man tappar något, när man inser att vissa grejer får man räkna med att göra på egen hand men sånt fattar inte dem som har "allt", brummande dvd osv.
Och även om man egentligen borde städa en annan dag, man borde sova ut och vila inför jobbet, man borde stanna upp och dricka det där glaset vattnet istället för att göra tre saker samtidigt och bli yr, så kör man på. Sätter mig ner. Andas. Inte så där som man ska då, typ yogaandning från magen. Vem fan har tid med det? Det blir också ett borde, just det ja, skulle ju köpa träningskort så jag skulle börja med yoga. Inga pengar över till det denna månad heller. Även om jag vet att jag inte är ensam, så vinner häxan idag. Får väl gå ner i tvättstugan och tjuta en skvätt. Kan ju passa på att tvätta och hämta lite grejer i förrådet och...( ja där kom mönstret igen).

Ni vet hur man känner sig när man cyklar hem från jobbet, så jäkla snygg. INTE! Och trött med så man hänger mer än är rak.
I alla fall, där var jag, på cykeln, genom parken, tänkte väl mest på mat och ett bad, för ja helgens jobb har ju inte varit det absolut roligaste faktiskt.
När jag kommit genom parken och stannar vid trafikljuset så kommer det en man på cykel, håret fladdrar fastän inte rutan inte ens är öppen ( oj Ronny och Ragge har visst alltid en bit av ens hjärta), han har krulligt långt hår och ryggsäck ( på ryggen alltså). Han ropar " Vad fint du cyklade, det var vackert!". Sen kör han en bit till och vänder sig " kom ihåg det".
Man blir fan lite varm inuti och glad. För det finns tydligen goda människor. Det finns tydligen människor som tycker det är fint med cyklister med puckelrygg.

Idag vill jag kasta strålkastaren på några väldigt bra saker som händer:
Lön, börja jobba ( ja det är faktiskt sant...ska bli skönt att komma igång igen och få lite struktur) och det bästa till sist, Annica fick reda på att hon fått jobb. Det var glada nyheter! Grattis fan!

Är inte rädd för förändringar. Inte så mycket längre. Det är kanske det som kallas att utvecklas.
Det är en tvetydig känsla, men att tiden går är inte enbart något dåligt. Mest bra faktiskt. Det gör att mellanrummet mellan det gamla och nuet och det som ska komma blir större. Man lär sig, man går vidare. Jag gillar att bli stor.
Nästa år är det 30:e i mitt liv. Och visst, jag hade kunnat sitta här och klaga på det jag inte har gjort eller har, men mitt liv hade inte varit mitt liv, om det inte varit som det är nu. Jag tror att vi kan påverka våra liv på extremt många sätt, att vi kan välja våra vägar. Om jag hade valt annorlunda hade det säkert blivit bra det med, men faktumet att jag valt som jag gjort, gör att jag är här nu. Levande. Med grejer på G. Med vänner som bara är helt fantastiska.
Jag gillar att bli stor.

Var är fjärrkontrollen? Varför kan jag inte göra rörelserna som vi i hejaklacken övat på så länge och varför tittar hejaklacksledaren som ser väldigt lik Kirsten Dunst, så extremt hårt på mig?! Men var är fjärrkontrollen egentligen???
Vaknar.
1. Varför skulle det vara någon fjärrkontroll i sängen, i sovrummet överhuvudtaget? För det är där jag är.
2. Jag har aldrig varit och kommer aldrig bli ett hejaklacksmaterial.
3. Tack för magvärken Gud!

Man blir nog lätt lite störd av att jobba natt varannan natt i typ en vecka, vill nog inte ens tänka på hur det skulle vara om man jobbade varje natt hehe. Men pengarna är välkomna.

Det känns som att min hjärna fick en asbra ide i natt, något som jag saknat, men som jag kom på. Vilken tur att jag kommer ihåg det nu då. Inte.
Men något som i alla fall har kommit upp till ytan är lusten att pyssla. Hittade ett vykort från en gammal lärare, en härlig dramamänniska som jag brevväxlade med flera år efter att jag slutade högstadiet. Hon skriver: " Du måste ju använda alla dina små påhitt och idéer i alla livets situationer." Och ni vet när livet bara tuffar på, det är saker som måste göras och som tar ens tid. Men sen kommer man på att man faktiskt vill göra annat än bara det där som måste göras. Pyssla. Skriva. Klippa och klistra.
Hörde en tjej på spårvagnen säga till någon i sin telefon, att tiden inte räckte till. Att jobbet tog så himla mycket tid och energi. Där är vi alla. Vi vill, men hinner inte. Tvingas välja bort.
Ska vi trotsa kraven och pyssla någon gång, säg till!

Skulle skriva nåt jäkla glatt inlägg om att jag var så glad idag. Att det varit det glada som vann matchen idag. Regnsmatter. Att det till och med lockar att läsa klart Harry Potter-boken, som förutom delar av den är rejält långdragen ( bryr mig inte om att Harry går i nån jäkla korridor, i alla fall inte på 300 av 500 sidor). Att H&M-katalogen kommit. Att frissan gör att nacken andas ut. Att det finns människor som klagar på exakt samma saker som en själv, därute. Särskilt på spårvagnen har jag märkt.
Och så tog datorn bort halva inlägget. Surt. Men men nu suddar jag bort den sura minen och önskar er en skitbra kväll istället!

En tupplur eller två. En familjepizza med sallad på delad på fyra. En Arkiv X kväll med folket tillhörande gruppen Härliga människor. Att gå hem i natten. Det är tyst i den rätta betydelsen. Igenkottar passerar över gruset. Hem till en säng.
Vakna. Utvilad. Utan någon direkt plan. En uttråkad vän. Det blir cyklande till loppis. Cyklande hem till E, spela Skipbo. Fyra omgångar. God enkel mat. Fniss. Cykla hem. I solnedgången.

När man sover på dagen blir man helt koko efter. Det kan först förstås också bero på att man fått ett blodsockerfall under sömnen och man bestämmer sig för att tokchocka och väcka hjärnan genom att suga i sig 1 mugg oboy, 3 polarknäcke och glass med strössel. Slutar med ett illamående. Nu kanske den som alltid gör rätt och äter rätt och lever rätt tänker att då är man väl galen.
Men jag laddar lite inför pizza och arkiv x-kväll med några trevliga prickar.
Förresten, hade en skum dröm i natt på jobbet, jag drömde att det låg en liten liten huggorm på golvet och jag fick lite smått panik för det var en massa barnfötter som gick runt och ja mina egna också. Vaknade efter min långa sömn på typ 22 minuter. Sen var det äckligt varmt och ja tiden gick. Kollade klockan...03.34. Jaha just det ja sova var det...
Just huggormen återkommer. Någon som har en analys?