lejonkaka

Vintern kräver tights under brallorna. Särskilt om man ska jobba på dagis, sitta på snöhögar i sina alltför tunna regnbyxor och trösta ett barn som fick sitt pekfinger trampat av en glad kamrat.
En annan femma att i byxor och tights och luvtröja styra upp en lekhall där några lekt för att sedan bli störda av en pojke som kommit och nu går runt och mumlar som en apa och slänger sig i ribbstolarna. Svetten lackar. Sedan kommer ett barn och vill att jag ska massera henne, hon är hängig. Jag tar henne i handen, försöker prata med apan förlåt barnet som nu vill nalla ett annat barns plastbanan medan det andra trötta barnet rycker i min hand och suckar: Karin kom då... jag vill att vi ska gå till soffan.

Jag vill inte jobba på dagis. Nu har även det praktiska kommit på plats. Tidigare har känslan stretat åt olika håll, man har gått på känslan och viljan att göra nåt annat men idag sa kroppen emot. N
Nej. Jag vill inte jobba på dagis. Jag gillar barnen och personalen. Men jag vill inte jobba på dagis varje dag.
Nej Jag vill inte ha dåligt samvete för att man inte är en bläckfisk och för att man vill hjälpa alla barn men det inte går. För Lämnar man lekrummet för Sara så ramlar nån och slår sig på golvet  i det andra rummet.
Nej. Jag vill ha tid för de som vill. Det kanske inte funkar alltid. Men oftast. Det är viktigt att se alla barn.
Jag har stor beundran för de förskollärare som gör det.

Funderar på att ta en hemma dag i morrn, har en lektion på två timmar men jag känner mig förkyld och trött ( för jag fick den brighta idèn att göra kakor halv nio på kvällen.
Vill få undan lite läsning som jag ligger lite efter med. Den engelska kursen tar mer tid än man tror.
Kan någon ge mig samtycke till en sådan dag? hehe
Jag missar bara en redovisning på sånt jag redan läst.

Oj kören i kväll med..får köra en tyst vilotimme innan då.
puss alle