lejonkaka

Man överlever. 
Slutet för Cissi blev lugnt. Vetrinären var oerhört lugn och pedagogisk, hon frågade om jag ville vara med när sprutan gavs, jag valde att stanna utanför, just buren där hon satt i och att hon på nåt sätt skulle motas fram mot sprutan var något jag inte riktigt kunde med att se.
Jag kom in efteråt, hon fick ligga i mitt knä och plötsligt så var hon borta. Ett humant sätt att gå , att somna.

Jag åkte ut till mina föräldrar och där grävde vi ner henne.

När jag kom hem så kom tankarna igen. Här sitter jag i värmen, hon ligger i en handduk i jorden. Fast hon är borta nu och jag vet att det var rätt beslut med all säkerhet.
Stina är annorlunda med, hon låg i sovrummet i natt, hon sitter i fönstrena och tittar ut.
Det är en helt annan tystnad här nu, fastän Cissi inte var den högljuddaste att katter direkt.

Och jag har fem böcker att läsa till början av nästa vecka, så det finns att sysselsätta sig med.