lejonkaka

Jag säger som Håkan i Sunes sommar: Det där var ju inget roligt! Fast han sa ju det när familjen lurade honom att pappans ben var amputerat.
Men Modern fiction-kursen är tuff.
Jag har som uppgift att läsa fem short stories, svara på frågor och koppla citat till mina resonemang. På engelska. Till en början: Vaddå short stories...ska inte såna vara korta?
Jag krisar rejält men inser att jag inte pallar med mer än en idag. Får känna mig nöjd med det och att jag var på lektion hela förmiddagen.
Och en annan kul grej som man bara blir så " Livet kastar till en en massa tillfällen..." och " Vara på rätt plats vid rätt tidpunkt"...
När jag väntade på bussen i morse kom det fram en tjej och frågade lite om busstider.
Rätt som det var satt vi bredvid varandra, pratade hela resan in om allt mellan himmel och jord. När vi skulle skiljas åt på campus sa hon: Vill du byta nummer? Så kanske vi kan ta en fika och prata mer..
Ja! sa jag och vi fixade det.
Sånt här är så skumt alltså... det är nog en av de bästa sakerna med att studera. Jag har ofta gått på om att folk verkar tycka att ens liv är fel, att man borde växa upp.
Jag gör det varje dag. Växer alltså. Jag utmanar mig själv, man träffar så mycket folk och vissa klickar det med.
De som tycker att unversitetets värld är onödig har fel...människor utvecklar människor.
Den föder mod, vänskap, konflikthantering, kunskap.
Och jag kommer aldrig glömma den här tiden. För mig är den inte onödig och omogen.
För mig är den något som väckt mig till liv.



Susie...det här är vår verklighet!



Dagens prestation



Dagens vän: Marie...håller ångan uppe...:) Kexet alltså.