tanten talar även i dag...
Jag är på fladdrigt humör... måste varit något i lantluften hos systern. Jag bara blev bondmora, gick och njöt och kände att det finns en lugnare värld utanför stadens puls. Nu när jag tillbringat natten hemma i mitt hem, det brukade vara det. Det är det fortfarande, men känslan av att det är dags att dra vidare snart. Jag har bott här i snart 2 år tror jag, det har varit en perfekt lägenhet, men i höst är det dags att lämna den.
Jag känner hopp, mod och lust att fortsätta framåt mot nya mål... tjäna pengar i sommar, komma in i en helt ny bransch äntligen! och bara fortsätta växa och testa och vara ytfluffig som syster susie och jag anammat som uttryck!
sjungit ut, kanske lite väl likt morsans sångröst ve och fasa... måste verkligen se upp där haha.
Jag skänker en tanke, nä flera till alla de som stöttar och finns, älskar, driver med mig, fnissar med mig...
Jag är väldigt tveksam att jag hade funnits här utan er! trots min inre styrka, så vet jag att livet hade varit aptråkigt utan er!
När motgångarna kommer, vet jag att de går över, men under tiden gör vi en rolig historia av det och flinar åt ödets nyck.
Så tack alla fina vänner och människor!
jag önskar så att det blir som du vill :)
Jag vill oxå ha det som jag vill... egentligen vill jag med dra vidare... men det är så läskigt... fast o andra sidan måste jag ju ha emd mej 3 till... suck...
Hoppas att det går bra i sommar med nya jobbet och att du kanske hittar något som tilltalar dig. =) jag hoppas även att du kommer stanna här i Norrpan, men förstår om du drar vidare.
Ta hand om dig vännen.
Massa kramar
Du vet att du alltid kan räkna med mig om det är något. Tycker om dig massor Karin. Visst skulle jag vilja att du stannade i Norrköping men som jag hörde i en barnfilm en gång" En dröm som man inte kämpar för kan förfölja en för resten av ens liv" Du är fortfarnade ung. Passa på att göra det du vill innan det är för sent. En dag kankse du ångrar att du inte gjorde allt du ville. Kram/ jenny
