lejonkaka

Ibland undrar man vad mamman egentligen avser med sina monologer. Textade systern om att jag skippar o åka ut till henne i morrn. Ett tag senare ringer mamman.
-Vad är det här med att du inte ska komma ut...vill du inte träffa oss?! Tycker du inte om oss?
What säger jag. Haha snacka om att göra en stor deal av ingenting. Sen började hon pladdra på om allt och alla i släkten. Och så en snygg avslutning: jaha ( lång utdragen suck) ja jag som hade sett fram emot att du skulle komma, hönsen skulle du ju se...jaja då blev det inte så då...
Haha. Jag som bara kände att jag inte orkar flänga hit och dit, utan njuta av de sista fyra dagarna ledighet med lite folk här i stan och så.


Nu borde vi väl kunna hoppas på en vår som stannar. Värmda kinder. Promenad till bibblan, låna väskan full. Gå till parken. Köpa snabbmat. Ockupera en parkbänk med solen vilandes på kinden. Läsa. Titta på folket. Alla blir så öppna. Så aktiva. När rusket lämnar oss. Mer promenerande. Sitta på ett gräs. Äta apelsin. Hoppas på att slippa vara så vit i fejan. Promenad till skogen. Fågelsång. Växtlighet. Sen hemåt. Och inse att man varit ute i nästan fem timmar. Lite annorlunda mot när regnet öste ner hela tiden.

Någon att älska, något att göra, något att se fram emot.
Kommer inte i håg riktigt exakt när det gick, men för ett tag sen gick programmet " Jakten på lyckan" med programledaren Hanna Hellqvist. Hon ville ta reda på vad lycka egentligen är. Det blev sammanfattat i just någon att älska, något att göra och något att se fram emot.
Och det är ju faktiskt saker som inte känns helt omöjliga.
Nu har jag och A i alla fall bokat Johan Glans, i november. En sak att göra och att se fram emot hehe.
Andra saker att se fram emot: grillkvällar, semester, titta på systerns getter nästa vecka ( älskar deras uppsyn...ja om de inte intar attackposition vill säga), loppis loppis loppis, osv osv.
Det bästa med punkten "Någon att älska" är att det inte automatiskt innebär en partner, utan det handlar om vänner och familj. Och det gör jag. ÄLskar er alltså:). Så pass mycket att ett stort L hoppadein efter Ä.

Vilken lyx att få sova hemma egentligen!
Nu när jag skulle fixa frukost och ladda bryggaren, tog jag fram knäcke och pålägg. Lönneberga skinka. Och då slog det mig. När man börjar köpa storpack med pålägg som ligger runt 30 spänn, då är man inte fattig längre. Nu handlar man på ett helt annat sätt, räknar så klart på vad det kostar, men bara för att man köper en sak behöver man inte välja bort en annan. Skulle nog ha svårt att leva på minimum igen. För det är så skönt att få lön.
Igår blev det en bra dag med, promenad, vitsipp-plockande, tvätt av köksfönster och omplantering av några blommor. Läsande av en bra bok : Underjordiska timmar av Delphine De Vigan. En roman som finns på förlaget Sekwa. Anledningen till att jag nämner bokförlaget är att tidningen Vi läser har en hel sida med böcker från just det förlaget ibland, och de verkar nästan vara bra allihopa. Lagom långa, bra storlek på texten, tjocka sidor.
På kvällen, ytterligare en promenad ( vad underbart det är att kunna gå), sedan bio med Jenny. Vi käkade lite småkrafs på MCdonalds och sen gick vi på 21 jump street. Bio är underbart. Filmen var okej, men sällskap och upplevelse desto bättre. Vi hade nämligen inte bio i vår världsbild där vi bodde i vårt gula hus vid ån, ute i storskogen. Så det är barnsligt roligt ännu.

Fnissar ihjäl. Nu när jag öppnade det här fönstret för nytt inlägg så sitter det "reklam" för andra bloggar, och då är det en bild av en glasburk med åpple skivat i ringar men rubriken är helt felstavad : Kanpria äppelringar.
Va?! jaha menar den knapriga äppelringar...roligt att även det felstavade får ta plats i våra liv.
Ja så lättroad kan man vara ibland:). Igår började min lediga vecka och ja det är ju helt fantastiskt det! Det började bra med ett sms från emma om lunch på Tacobar. Ett nytt ställe där de serveras taco(s). Vi käkade en varsin tallrik med tacochips överösta med köttfärs, ost och sås. Jäkligt gott och mättande.
Ibland när man tänker landet vs stan så vill man ha både ock. Just att impulsäta lunch på stan med en emmavän är ett exempel på hur bra det är att bo centralt. Man tar sig så lätt överallt. Och sen kan man få landet på köpet, för det finns ju faktiskt lite skog lite varstans. Där kan man leka skogsmulle och byta träd och titta på joggande människor som springer med överkroppen, med benen hasandes efter.

Bada. Läsa tidning och surpla på Fläder-cider. Liten chokladbit. Lyssna på Duffy.
Tvätta håret. Läsa ett snällt sms. Smörja in med mynta body butter. Lyssna klart på Duffy.
Starta datorn. Ta bort gammalt nagellack. Måla stärkande medel på de flagnande stackarna. Måla nytt nagellack.
Kolla mail. Kolla bloggar man följer. Fnissa åt samtalet med mamma förut, hon hann med och kalla mig hjärtat och truga sig till att jag kommer ut till dem på ledigheten nu. Tisdag blir det kanske. Dessförinnan pratade vi om psykisk utmattning, då utbrast hon: " Men du ser ju inte  psykiskt utmattad ut!". Tack mamma haha. Inte privat nej. Mina fingrar vill texta ihop ett meddelande till en speciell en. Men när tiden gått blir det svårt. Imorrn kommer lönen in och hejar. Då blir man glad. Vad gör dig glad? 

Alla som röstar för att jag ska fortsätta blogga på lejonkaka, säg ja!

Födelsedagen blev oväntat lyckad. Två vildar med namnen Nils och Axel kom infarande, först tveksamma, sedan blev  andra bullar av. Sen kom en Ingrid och en Robert, en Tim med en tårta och en Susie med guldchoklad, en mamma och en pappa med en kudde och en hundbur. Maten blev bättre än väntat. Har på nåt sätt fått lite noja för att bjuda på mat. Tänk om den blir äcklig liksom. Det är typ samma form av noja som att bestämma biofilm och sen visar det sig att den var dålig och då får man dåligt samvete och ber om ursäkt hundra gånger. Som om man gjort filmen själv liksom haha. Det var som om de aldrig hade ätit, typ flög potatisar medan ljudnivån blev högre. Trevligt det. Sen när maten slukats menade Tim på att det var tårttajm. Vi fikade gott medan Axel sprang flera mil fram och tillbaka och skrattade. Vilken pussgurka liksom. Och Nils satt i knät. Vi pratade om allt och inget. Sen lite häng i vardagsrummet och sedan for de. Och tystnaden blev påtaglig i lägenheten. Disken höjde sig på kökets ytor. Men det ska man skita i på sin födelsedag så jag gjorde en kopp te och tittade på Revenge.
Jobb dagen efter. Hem till en emma med familj. God god mat och efterrätt. Prat om allt och inget. Filmtajm: Da vinci koden. Jäklar vad det ska krånglas till ibland, en massa koder och sånt. Säg vem som gjorde det för i helvete eller dra ut på det i 2,5 timme, jaja det var i alla fall mysigt sällskap. Har väldigt svårt att förstå varför man ska självplåga sig själv med kedjor med taggar på sitt ben, för någon som inte ens finns. Eller vad vet vi, men ser inte poängen.

Har blivit en hemmagris. Vill sova hemma jämt, men med sex nätter nattjobb blir det liksom inte möjligt. Visst det är ju fler hemma än borta, men det är nästan som om magen spänner sig när jag vet att det blir en natt borta...får skärpa mig. Försöker ta med mig en massa bra böcker och liknande för att underhålla mig där bland snarkningarna, och tänka att sover jag så gör jag. I annat fall gör jag det inte, men jag kan ta igen det senare.

Om jag nån gång i framtiden får för mig att skaffa typ 9 barn, avråd mig då.
Idag kommer en del av släkten, alla får tyvärr inte plats runt bordet:(, för att äta middag och fika och kanske fira en lite. Och jag bara säger det, det är väl inte vettigt om man ska få lite träningsvärk i handleden för att man skalar potatis i så där 3 år.
Meny: potatis, kålpuddning/biffar, sås, lingonsylt och sallad.
Fika: Köpefika ( Singoallakex och vanilj och hallonlängd) plus att jag hörde om nån ev tårta som skulle komma hit...:)
Känns som jag sitter i nåt mellanläge nu, 29 och allt. Fjortis-tecken så som en förkärlek för high school serier, surfande på datorn och loppistokeri. Vuxentecken såsom att man inser att man fan börjar likna morsan.
Tecken 1: Man tar med sig sina skor in i lägenheten och tar på sig dem där ( bland annat vid köksbordet)
Ja och så gör man ju en massa annat vuxet såsom att jobba oavsett om man har lust eller inte :) för det gör vuxna. Man storhandlar, man tänker ekonomiskt och praktiskt. Men så finns det ju också de där små drömmarna och guldkornen kvar att leva ut. Känns fint.

Det pirrar i kroppen. Kanske har vårkänslorna slagit till. Har bara en väldigt positiv känsla innanför hudmurarna. Trots eller på grund av motgångar kanske man ska säga, får jag liksom känslan av att det här kan bli ett bra år. Säger jag i april. Två dagar kvar till 29 årsdagen. 30-årskrisen är inte så närvarande, den hade man ju i så där flera hundra år i förväg. Tur att man har barnet kvar i sig också. Nu på morgonen på jobbet tittade vi på tv och så skulle dem visa ett barnprogram. Åh! Fåret Shaun! Tänkte 28-åringen. Vad kul! Haha. Och så fastnar ju låten på hjärnan med " åh fåret shaun o ¨fåret shaun la la la...( sen vet jag inte mer på texten). En skitmysig morgon som nu ska fortsätta med ett bad.

En liten weekend i Jönköping. Komma hem med lite loppisfynd, fniss och vila. Och ja just det presenter och en rumpa med träsmak. Men varför klaga, när man kunde knycka till sig fönsterplats både tur och retur.
När det gäller det andra som ockuperat hjärnan och stressat på en och så, har jag nu bestämt mig för att bita i det sura äpplet. Kom an, oro!
a) Jag är jäkligt glad att jag har ett jobb
b) Pengar
c) Erfarenhet
och kanske främst
d) livet förändras, vi är aldrig på samma ställe för alltid. Och vem har sagt att det ska vara så jäkla bra hela hela tiden. Det funkar inte så. Vi möter hinder och tråkigheter av en anledning tänker jag...för att utvecklas och för att testa oss fram.

Vila och goda nyheter. Oväntade samtal och musik. Te med en viktig person. Det handlar om att hitta sina energiknutar.
Sömn är viktig.
Att få reda på att de där småhålen som bosatt sig i käften på en, stannat upp tack vare fluoranvändandet och tandtråd och sånt. Sista gången jag var hos tandläkaren var för fyra år sen. Tandläkaren var jättepositiv till min mun:). Den andra goda nyheten är att jag hade 600 kr tillgodo att använda ( försäkringskassans bidrag ATB) som vi alla tydligen får men som ingen vet om typ. I alla fall, hela undersökningen kostade mig 80 kr. Inte mer.
Kommunikation är hela grejen. Jobbet blir så mycket lättare då.
Musik. Ane bruns röst fyller min själ. Särskilt hennes skiva Duets.
Tack för soffhäng och otaliga koppar te Emma. Tack för att du tog mig för den jag var igår, en vandrande vålnad efter nattjobb.
Nu ska jag fira med ett fluortuggummi och lite serietittande. Är fasiken värd det.

Det  är superbra lön på storhelger, så att ha jobbat både delar av julen, nyåret och nu påsken lönar sig. Men jäklar vilken gröt det är inne i skallen. Ska gå och hämta ett glas vatten och kommer tillbaka med handlotion. Diskar och står och väntar på att vattnet ska rinna ner efteråt. Proppen sitter fortfarande kvar. Kan knappt tänka en redig tanke. Fastnar liksom i den där gröten och tänker att nu jäklar får tiden gå sakta nu när jag är hemma och ledig fram till fem i morrn. Steg ett är att borsta gaddarna. Steg två att lägga mig och läsa ut Flugornas herre och må lite illa för pojkarna är så grymma mot varandra. Steg tre DÄCKA. Beslöt mig för att jag måste ge mig själv en belöning efter alla motigheter så jag beställde sommarkläder på H&M, med rabatt och allt. Om man inte kan lagra energi på  lång sikt får man ta till en kortsiktig lösning så länge, tills man är på banan igen. Tänkte jag i alla fall. Tydligen kommer de flesta av varorna i maj eller juni. Jaha.

Påsken ja...inget påskägg fick man heller. Bara jobba. Fast jag kan ju inte sitta här och påstå att jag inte ätit godis, för det har nog tryckts in ett antal karameller för att orka. I en lugn stund av vila satt man där och gjorde korsord. Ledtråden var " Klättermus" 4 bokstäver. Men då hade någon skrivit fel på en korsande rad i korsordet så det blev " Blas". Blas Klättermus. Det blev höjdpunkten på min helg. :)

Idag har en viss E osat in en massa värme och kärlek och energi i mig, så jag blir alldeles stekt. Och får huvudvärk. En bra huvudvärk , om man det nu finns såna haha. Jag menar det!
Idag har en viss syster erkänt att hon inte minns det där roliga fylle-smset hon skickade häromkvällen.
Idag har jag sett klart på säsong 1 av Vampire diaries.
Idag tänker jag mycket på choklad ( tack ellen för smaskiga tårttips:)
Idag satt det en mysko gubbe på spårvagnen och gjorde ett irriterande ljud och då tänkte jag onda tankar.
Idag är snart slut.

Vad gör ni i morgon kära läsare?

Påsken närmar sig. Äta ägg och ha sig. Kunde inte avstå från att gå en promenad till ÖB och köpa en påskpåse med chokladkaniner igår. Nu är den slut. men inte påsken. Tror på den där grejen att om man får i sig alla smaker i en måltid så blir man inte alls lika sugen efteråt. Att avsluta maten med t.ex en liten chokladbit eller liknande tar bort det där vrålsuget. I alla fall om det är mörk choklad.
Förresten, tänkte göra tårta när jag fyller år och undrar om ni har några förslag på vilken slags tårta?

Blev inget sova över hos Jenny, för kroppen blev som kokt spagetti och feber. trodde jag i alla fall för sen blev jag plötsligt iskall och frös. Och sen blev den normal igen. Det är konstigt att influensan inte bryter ut utan mer kommer stundtals och man svettas och sen normal igen. Not normal säger jag. Men samtidigt är det ju skönt att inte bli toksjuk. Så nu ska jag gå ut i köket och leka husmor och baka bröd.

Lördagen slutade i en liten gråtfest. En välbehövlig sådan för i bland kommer tvivlet över saker och tar över. Sen mår man helt plötsligt mycket bättre haha. Det blev väl en så där tusen sms fram och tillbaka och lite uppmuntran och fina ord tar en långt bort från den där självömkan. Den  SOM VI ALLA HAR! Den som säger det motsatta ljuger tänker jag. Alla tvivlar, alla är ledsna ibland. Att låtsas som att man inte är det, är att blåljuga.
Idag rensade jag skrivbordslådan, haha ja för den lusten kommer efter lite utrensning in the emotional account.
Sen kom Jenny, vi drack kaffe och irriterade oss över att h&m envisas med att beskriva klänningar som slutar under rumpan, för knälånga. Jaha, då  är jag väl långa farbrorn liksom. Sen blev det biltur till Spicy hot och ätning av ris, friterad fläskfile, kaffe och följt av en matkoma. Nu är Jenny helt hurtig och är o tränar, sen ska hon komma med sin lilla bil och hämta upp mig. Vi ska se skräckfilm är det tänkt. Och jag ska sova på soffan. Men då får hon ta bort den där läskiga figuren i hyllan.