Jump

Vilken lyx att få sova hemma egentligen!
Nu när jag skulle fixa frukost och ladda bryggaren, tog jag fram knäcke och pålägg. Lönneberga skinka. Och då slog det mig. När man börjar köpa storpack med pålägg som ligger runt 30 spänn, då är man inte fattig längre. Nu handlar man på ett helt annat sätt, räknar så klart på vad det kostar, men bara för att man köper en sak behöver man inte välja bort en annan. Skulle nog ha svårt att leva på minimum igen. För det är så skönt att få lön.
Igår blev det en bra dag med, promenad, vitsipp-plockande, tvätt av köksfönster och omplantering av några blommor. Läsande av en bra bok : Underjordiska timmar av Delphine De Vigan. En roman som finns på förlaget Sekwa. Anledningen till att jag nämner bokförlaget är att tidningen Vi läser har en hel sida med böcker från just det förlaget ibland, och de verkar nästan vara bra allihopa. Lagom långa, bra storlek på texten, tjocka sidor.
På kvällen, ytterligare en promenad ( vad underbart det är att kunna gå), sedan bio med Jenny. Vi käkade lite småkrafs på MCdonalds och sen gick vi på 21 jump street. Bio är underbart. Filmen var okej, men sällskap och upplevelse desto bättre. Vi hade nämligen inte bio i vår världsbild där vi bodde i vårt gula hus vid ån, ute i storskogen. Så det är barnsligt roligt ännu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0