lejonkaka

Jag ställde frågan vad ska man göra med sitt liv, till en kompis. hon svarade att hon inte visste. Och hur sjutton ska man veta det.
När jag nu är barnvakt till systerns gullunge som gapskrattar ( jag tror det i alla fall) när man kryper in i hans lektält, så får jag lite perspektiv på livet. Lugnet är ordet på landet. Om man har tur ( eller otur) så kommer det en och annan bil, annars är det tyst.
Jag andas just i nuet, några månader framåt. Om jag tänker längre så får jag svårt att göra det. Anndas alltså.
För nu är den tillbaka. Känslan av att jag ännu en gång försöker göra andra nöjda över mitt liv, mina val.
Jag säger att jag ska gå lärarutbildningen klart, då ler de och nickar gillande. När jag säger det till mig själv, då får jag nästan panik.
För jag vill inte hoppa in där igen, även fast jag får beröm för att jag är så bra med barn. Det är klart att jag blir glad för att de säger det. Men det kan väl inte vara meningen att grunda allt på det.
Jag vill inte ha praktik på skola eller förskola, jag vill inte slå ner mina vingar i en bransch där det bara jobbar kvinnor ( nästan) och där jag känner att " fan jag vågade aldrig testa något annat".
Jag kan flyga...jag är inte rädd...jag kan våga....jag är inte rädd.

Huset är tyst, så när på några hundtassar som krafsar där nere i hallen. Så när som på skrutten som ligger i sängen och sover. Lukten av barn, alltså när de inte skitit på sig eller kräkts hehe, är nog en av de bästa.
Jag får väl börja i det lilla...tänker jag.
Så jag ska:
* Sluta äta socker på vardagarna ( måndag till torsdag)
- dåligt för tänderna
- ger upp och ner blodsocker
- man tröstäter lätt
åtgärd: käka mandlar och frukt när jag blir sugen.

* Uppskatta det jag har:
- härligt hem
- härliga vänner och familj( i alla fall delvis hehe)
- drömmar ( för det vågar verkligen inte alla tyvärr)
- turen att vara frisk och hel.

Dagens fråga: Om du skulle bo någon annanstans för en vecka, helt gratis...var skulle det vara?

kram kakan