Semester nu:)
haha jaha hur ska man tolka det där...svarta eller turkos eller blå fötter och eiffel...glömde vad de hette..läskig blackout. Mycket underhållande i alla fall! Coldplay är asbra...och okej eiffel-bandet är ju mer roligt hehe.
Skitmycket på jobbet...det började med att jag skulle städa 16 stugor men vad som flugit i folk vet jag inte för många fler checkade ut i förtid...så det var bara att köra på med ca 10 till. Jobbade över. Var hungrig och tålamodet var på upphällning...1 äpple på 9 timmar räcker väl sådär hehe.
kom ner för att lägga in nycklar...latmasken står där med en lapp med några extra stugor att städa, jag har fullt upp med att komma ihåg vilka av mina stugnycklar jag kan lägga in i facken, hon står och flåsar mig i nacken och säger hur ska vi göra och suckar. Jag säger : ja men ta några du då så kan jag ta resten...du kan bestämma. Sen går jag till förrådet för att hämta täcke och kuddar. När jag kommer tillbaka står hon fortfarande med lappen i handen och har inte bestämt. Klockan tickar på och det är knappt en halvtimme kvar till deadline. Seriöst måste man bestämma allt! Det funkar liksom inte att bara stå och vela och inte ta reda på saker. Jag fick till slut ( efter typ två gånger till säga att hon kunde lämna några åt mig att göra) ta lappen från velpottan och styra upp allt. Och fan stress är bara förnamnet. Men sen fick jag verkligen lite perspektiv igår...låg filmen " the pianist" om en man under förintelsetiden. Där kan man verkligen kalla det stress, oro, skräcken i att se sin familj slängas in i tågvagnarna som åker till helvetet.
Skitmycket på jobbet...det började med att jag skulle städa 16 stugor men vad som flugit i folk vet jag inte för många fler checkade ut i förtid...så det var bara att köra på med ca 10 till. Jobbade över. Var hungrig och tålamodet var på upphällning...1 äpple på 9 timmar räcker väl sådär hehe.
kom ner för att lägga in nycklar...latmasken står där med en lapp med några extra stugor att städa, jag har fullt upp med att komma ihåg vilka av mina stugnycklar jag kan lägga in i facken, hon står och flåsar mig i nacken och säger hur ska vi göra och suckar. Jag säger : ja men ta några du då så kan jag ta resten...du kan bestämma. Sen går jag till förrådet för att hämta täcke och kuddar. När jag kommer tillbaka står hon fortfarande med lappen i handen och har inte bestämt. Klockan tickar på och det är knappt en halvtimme kvar till deadline. Seriöst måste man bestämma allt! Det funkar liksom inte att bara stå och vela och inte ta reda på saker. Jag fick till slut ( efter typ två gånger till säga att hon kunde lämna några åt mig att göra) ta lappen från velpottan och styra upp allt. Och fan stress är bara förnamnet. Men sen fick jag verkligen lite perspektiv igår...låg filmen " the pianist" om en man under förintelsetiden. Där kan man verkligen kalla det stress, oro, skräcken i att se sin familj slängas in i tågvagnarna som åker till helvetet.
Kommentarer
Trackback
