lejonkaka

Världen är en håla där det som inte ska synas lyser så starkt ändå. Det äkta och vemodiga möter det klämkäcka och ytliga. Utanförskap möter inbjudande.
I denna värld vill man uppnå en sammanhållning. I denna värld vill man att alla ska ha samma adress, likadant staket och en grind som gnisslar lagom högt.
I denna värld finns du och jag. Här finns kramar, uppmuntrande ord för att få oss att ta nästa steg med. I denna värld vill man inte se bakgrunden eller anledningen, det enda ska vara att slänga på en stor tjock matta över det jobbiga. Syns det inte så finns det inte.
Senare...en mörk natt börjar mattan att surna till, den ruttna doften går inte längre att ignorera. Det är hål i den. Det onda, det vi skulle ha glömt, tassar fram och biter oss i bakhuvudet. Vi visste, men vi blev så överraskade.

I denna värld skalar vi av barbiehästars päls för att den bruna ska bli lika blank som den vita hästen utan päls. Lika men ändå olika.

Fuldagar kommer och findagar går...och jag omfamnar hellre det stora alltet än en sort.



Riktigt likt lillasyster!