Nattlig bikt
Men mest är det nog för praktgräl med syster.
För typ två veckor sedan sov jag över där, mysig tv-kväll som förvandlades till samtalet " Är det inte dags att du skärper till dig... hur länge ska du plugga egentligen...hur gammal är du...jaha 27 men det är väl dags att du blir nåt snart".
Jag blev så jäkla ställd då...syster och sambo mot mig. Apelsin i handen.
Tydligen är den egenskap jag sätts med "extra känslig".
Jaha så pass extra känslig att den så kallade familjen ringer runt och pratar om hur oroliga de är för mig, hur ska det gå med Karin?!!!
Jag försöker att inte bry mig...stänga öronen. Men det går inte.
Jag är ett lätt byte...jag triggar igång när de säger att jag överreagerar, att jag gör för stor sak av det.
Jag gör det lätt för dem att sparka.
Och det ser rätt kört ut...de är såna, de fortsätter säga att jag är överkänslig, fastän jag vänligt men bestämt säger att jag inte vill att de säger det. De kan väl hålla tyst istället. Men det är tydligen omöjligt.
Jag lever ett trasigt , ett ofullständigt liv, tänker det. Flackigt hit och dit.
Jag som trodde att det var helt okej, ibland så fint för jag har mina härliga vänner, lär känna folk när jag studerar och provar och vågar vara velig och inte göra saker för att jag vill.
Nä jag ska väl gå klart en utbildning som jag inte vill, men för deras skull. För deras sinnesro.
Offra mig själv och mitt flackiga liv för ett säkert yrke, för en annan " riktig" inkomst. För att räknas.
Nej förresten. Jag räknas. Men jag är ingen.
Överkänslig? Nej. Men mänsklig...jag vill respekteras. Jag vill slippa tjatet som min hjärna tjatar ändå...
Jag vill känna mig älskad. Oavsett om jag är "något" eller fortfarande trevar mig fram.
Ibland är det bara så enkelt att hålla tyst. Att inte säga nåt.
Jag gråter inte längre för spilld mjölk. Jag gråter inte längre för att telefonen ringer sig varm och meddelar att Karins liv är så pass hemligt och att Karin är så velig, hur ska det gå.
Och de undrar varför jag inte säger något. Om jag berättade mina planer så skulle de inte vara tvungna att tjata och kritisera säger de.
Och de undrar alltså varför jag inte berättar...
Nej. Jag måste bli hård. Inte ge dem det. Att reagera.
Överkänslig? Ja kanske. Men det är mitt liv, min plats i tillvaron som ni sparkar på. Som ni vägrar att förstå.
och ni undrar varför jag inte släpper in er...
Hmm, nattlig bikt. Kämpa på syster! Bry dig inte om vad de som har "ett perfekt liv" tycker om dig. Bryter man från "mönstret" och kör sitt eget race får man leva med detta, tyvärr. Många kramar från Broder Frank
Men Fan Karin! Blir så trött! Varför kan en del inte tycka att det är ok att alla inte är stöpta i samma form o tänker lika dant som dom.
Ser dom inte hur mycket du jobbar, studerar och hur bra vänner du har?! Va fan är så mycket bättre med hur dom lever?! Jag vet ju att du tar åt dig så dant och det vet ju dom med så varför kan dom inte bara låta dig leva ditt liv? Alla måste ju få tycka olika - du o jag tycker ju olika men hoppas du inte känner att jag "är på dig"o försöker styra o ställa - Man måste ju självklart kunna diskutera saker (även med dig) och jag säger ju vad jag tycker till dig men hoppas du inte tar det som att jag "talar om för dig" vad du ska göra. Jag tror ärligt att det är inget att göra åt (att dom är så här) du måste helt enkelt bara lära dig att blockera hjärnan o garva åt dom - lätt för mig att säga kanske eftersom jag är helt flummig men försök. Jag VET att dom inte är så här för att vara elaka eller vill dig illa - bara blev någon kortslutning när dom föddes så dom kan inte hjälpa att dom tror deras liv är det rätta o allt annat är fel. Du kör ditt liv!
PUSS PUSS PUSS
Även om vi inte känner varandra så väl så gör det jag vet om dig att jag tycker att du är världens coolaste Karin.
Tycker även det din syster säger låter väldans vettigt!
Stå på dig!
Kram
Jag är väldigt känslig. När jag gråter i skolan brukar många skratta åt mig. Det blir jag väldigt ledsen av. Pappa säger att jag ska tuffa till mig lite och inte bry mig vad andra säger... men det är inte alltid så lätt. Pappa sa att du skulle åka till Sussie i jul. Jag skulle okså vilja göra det. Hoppas att det blir roligt där och att du får många, stora julklappar av henne :) !!!
Många kramar Felicia <333
