lejonkaka

Så då hamnade man där igen. Lunch. Framför tv:n. Framför nåt amerikanskt sjukhusprogram där man dag efter dag ser folk föda barn ( mestadels kvinnor). De spricker, de skriker, de svettas, deras huds alla lager fläks upp på bästa sändningstid när kejsarsnittkniven skär sig fram. Det sprutar ut nån gulaktig vätska, de drar i barnets huvud, axlar fastnar ja you name it.
I dag hade jag äran att ha Jenny som medtittare, de riktigt kröp i skinnet på oss haha. Hon vet ju. Jag vet inte, det jag vet är att jag inte ska titta på sånt här precis innan födseln. No way Jose! Man kan ju bli mörkrädd bara av att se stjärthuden vändas typ ut och in när ungen kommer och den så kallade integritetsrutan som ska täcka det värsta hamnat snett.



Okej...mensvärk gånger 10 eller 100 som jag har hört.



Men kunde de inte hitta något mer humant ställe att klämma på? och varför så jäkla naken?! Och varför trodde någon att just detta skulle bli ett bra foto? Och vem sjutton lägger ut det på nätet?

P.s roliga lösningar på ramla i trappan -situationen....jag fick frågan om hur jag skulle gjort. Jag skulle nog hoppas på att svimma av, men det skulle jag väl aldrig få göra så röd som en tomat är väl det mest rimliga.