lejonkaka

Trött som en utmattad häst har jag varit i dagarna två. Örat har varit ensamt, för det andra har låtit som en skitliten grotta med en skitliten ingång där ljudet bokstavligen sipprade in. Jag har känt mig som i en bubbla, blir så ensam i det irriterande ekot inne i skallen.
Idag...telefone ringer...
- ja det är Karin...
- Ja det är pappa...hur är det?
-Jo det är jättebra, jag är så glad!
- är du glad? ( här borde man ju bli lite sårad för att han låter så förvånad men men :)
- Jo , jag har haft en vaxpropp i örat sen i tisdags och kört med revaxör typ 20 gånger...och nu när jag spolade i örat så lossnade det och jag hör!
- Ja men vad bra!
-Hur är det själv då?
- Jo det är väl bra...V ringde och sa att farfar hade rullat ut på verandan och ramlat baklänges med rullstolen...han slog i bakhuvudet... ( berättar detaljer och så)
Fast nu har jag pratat med farfar och han sa att det inte var så farligt. Det  blev bara ett sår i bakhuvudet.

Och jag är en jäkla idiot! Vax eller ramla, vilket är värst!?
Fy skäms! Härmed ska jag inte sjopa mig så jäkla mycket :).

Extra tanke till farfar ( som inte läser detta, men kanske går fram ändå) och till Frank som fyller år:)