lejonkaka

Intressant dag igår...diskussion kring livet, ens värde och att ens mamma jämför studera med att knarka och röka, det är en livsstil som man kan ha åsikter om men att man inte kan bestämma att de ska sluta... och jag kände att man slutar bli förvånad över nånting. Att sedan inte få nåt svar på frågan om man är lika värd som någon annan med man och barn, att man frågar m och hon snackar på om att alla barn har en ruta i mamman... osv.
Jag kunde inte riktigt undgå att känna en viss tveksamhet till det svaret, men men...jag kan inte tävla längre om någon slags bekräftelse som aldrig kommer komma. För jag studerar, något som de inte vill försöka förstå eller bara tycka är normalt. För vissa är det att fly verkligheten, så fan heller. Men det är lönlöst att föra nåt samtal om det med dem, tydligen gör jag något så farligt som att knarka eller röka ju:) oh vad läskig värld, att jag vågar utmana världen så med något så farligt...det är fan inte som är löjlig i allt det här, det är deras oförmåga att se utanför deras ruta.

Har fått så fina sms och hälsningar idag, och gräddet på moset var när en kille i klassen och några till av oss gick och pratade och han gick in i en stång, såg precis ut som en scen ur kalle anka  med ljud och att vi hajade till för han liksom försvann hahahha. Det fick bli dagens bästa:)

Svängen på Ikea innebar :



Fika...ja och nu tänker ni kanske att vi stannade ute på nån skogsväg eller så... men nä så klart ska vi utmärka oss...



Nä vi fikar som en annan turistfamilj på parkeringen...
Och sen fortsätter mamman i  samma stil och vill kissa bakom en skylt , men där drog pappan ett streck. Så får man inte göra. Så då satte hon sig i utkanten av parkeringen med hundarna. Det finns toaletter!

Tack för firande friends, känns skönt att bli i hågkommen:)