lejonkaka

Semester är i sin fulla längd en aning långtråkig. Sovmornar är plus, att göra lite som man vill är plus, fast det är väl allt. Kanske har man blivit lite av en arbetsmyra, like to keep busy! Fast det vet vi ju inte om myrorna tänker, de kanske helst av allt skulle vilja ligga i en hängmatta och glassa.
Kroppen är spänd som en bågfil, huvudvärken kommero ch går, endast lill babs består. Jag kom på mig själv att vara lite uttråkad i badet igår, det är ju meningen att man ska ligga där och njuta. Men likt fan måste man hålla en bok eller planera nåt som man ska göra imorrn eller ömsom sitta och ligga ner och bli rastlös.

Baka bröd, läsa på kökssoffan, gå och leta presenter, vara med vänner i all sin flärd. Jag gör härmed ett val att acceptera även tråkighet, rastlöshet. Det är okej att ligga på sofflocket och känna blåsten genom fönstret och glo ut på himlen en stund. Man behöver inte tänka: jag har inget liv! för det.

Slentrian är ett ord med negativ laddning för många. Något som är tråkigt och långdraget, något som gått fel.
Fast om vi tittar ärligt på våra liv...vi gör nästan precis samma saker idag, som i går och dagen innan det. Vi är vanemänniskor. Och det är fan okej!!
Sen att vi behöver små glimtar av nytt och spännande är ju en självklarhet.
Vi väljer våra liv, i alla fall till största delen. Det finns inget som heter " det normala livet" eller något liv som är bättre. Allt är jäkligt individuellt!
Bra att det tar 5 år mer för mig än för andra att inse det hehe.