lejonkaka

Igår var en fantastisk dag...på nåt sätt kände jag att jag var mer mottaglig att bara njuta av solen. Solen gick liksom rakt in i hjärtat.
Det var kalas för Nilsskrutten...2 år och han tittar på en med sina glittrande ögon och är stor. Fast inte för stor för han fick en cykel med en sån där pinne som den vuxna ska hålla i och springa hundra varv. och det gjorde vi, runt huset och han fnissade av cykeln ( fast man höll i honom) när man hoppade som en flodhäst. Lilla plutten...



Fråga:
Varför står alltid vuxna i en halvcirkel och tittar på barn?

Efter en dag full med lek, prat, göra en sandlåda, grilla, fika, se på nysande kor var det dags att dra hem. Soliga dar ska avnjutas på landet...

Idag har jag gjort något modigt...i alla fall i min hjärna...
Jag har köpt en klosax och sen haffade jag en förvånad Stina, dags att klippa. För hon har inte klor. Hon har vapen på tassarna. Tapeter, dörrar, parkettgolv och mattes fingrar har tagit sin del av våldet.

Så en jamande och lite stretig katt satt i knät, sköt ut 1 kg päls ( var inte tröjan vit???), men jag klippte inte av tassen , eller pulpan på tassen där det finns blod och som man INTE får klippa.
Nästa utmaning blir att köra flakmoppe...jag har märkt att jag ärvt en sak från modern...rädslan för tekniska saker. Visst jag är inte precis som henne, men just maskiner har jag...respekt för så att säga...hahaha.
Dags att jobba bort!