lejonkaka

Man är väl lite lagom överdramatiserad ibland, det är vi väl alla:). När det gör ont, så gör det så jävla ont!
Jag kom på igår att jag inte gråtit på väldigt länge, det var nog dags. Och så försvinner de mörka ringarna under ögonen!! Ett mirakel bara det haha.
Tror att det finns en rädsla för gråt, att det är att förlora, att ge upp.
Jag ser det som att faktiskt låta det hända, få ur skiten, de där uppstressande molnen. I alla fall efteråt haha. 

Ibland vill andra laga det där lilla mörka hålet, den där smärtan...och det är ju så vackert gjort av dem!
Det är bara det att det är ju inget lättlagat hål. Och kanske är det inte meningen att totalrenovera och fixa det.
Det måste finnas en ventil där det som inte är vackert, roligt, härligt kommer ut.
Det är rent hälsosamt!!
Tack E,F,A och M för att ni försökte på era egna sätt! Tur att ni finns och at least försöker:).