Heaven is a place in hell
Panik, oro och jämmer.
Denna månad är en sörja, en blandning av saker som är fina och gör en glad, och saker som testar en.
Det materiella gör sig påmint, påminner om hur vi alla måste ta det i åtanke när vi lever.
Datorn blinkar sjukt på skrivbordet, den nya ligger på posten och väntar. För postförskottet kostar och pengarna viftar med sin frånvaro fram till löning, så den får ligga där i några dagar till.
Vid beställningen säger någon på andra sidan att man inte är kreditvänlig, att man inte tjänar tillräckligt för att få en faktura.
Så snällt biter man ihop och tar den lilla promenaden till universitetet, för att kolla mailen, söka jobb på hög.
Så snällt bitar man ihop och samlar räkningarna på hög och inser att de överstiger 10 000 denna månad, för CSN och allt annat vill gärna hopa sig just nu.
Så snällt biter man ihop när man varit på semester hos släkten, en bra sådan, men när man till slut inte orkar med tjat och säger att man vill hem och vara själv, säger en viss morsa: " Ja sån där blir man när man bott själv för länge".
Bit bit bit, i läppen, i alla fall i huvudet. För det slutar alltid så. När man är där. Hur man än försöker, måste en viss morsa säga det hon tänker, att själv är helvetet, två är himlen. Och i himlen skiter ingen, i himlen är det ljuvligt och mest av allt, i himlen bor de lyckade, de som hittat en frånvarande sambo, avlat barn, och som är så pass bajsnödiga att de inte kan vänta på att pappan är klar på toaletten, utan sticker ut i trädgården och sätter sig bakom en buske.
Till hundens förtjusning.
