lejonkaka

Följande text i Fredrik Lindströms bok Evolutionen och jag kommer inte överens är en av många anledningar till varför Fredrik är så bra och rolig...

Jag är ständigt på jakt efter
en ny bostad
för att få reda på
att jag inte är ett dugg
lyckligare där heller

Det är förstås helt
naturligt.
Hur ska jag kunna
hitta en lägenhet
när jag egentligen
vill bo i en fransk film?
En sådan långsam
där handlingen
är mycket enkel
och kameran förälskar sig
i förbipasserande kvinnor
i körsbärsröda kappor
och följer dagdrömmande skolbarn
genom alléer och parker
och då och då låter dem
släppa en ballong
upp mot trädkronorna.

Allt ackompanjerat av fingertoppar
melankoliskt vandrande
över ett pianos
känsliga tangenter.

Mäklaren bara stirrar på mig,
han har inget alls
i den vägen
men undrar om jag inte
är intresserad av en fräsch fyra
med högt läge
och terass.

Har den lyckligt slut?
Varje dag?

Det vet han inte,
men stammarna är bytta.