" Oj stackars dig!"
Biblioteket. En av de bästa platserna som finns. Datorn är påslagen. Uppsatsen är uppe på skärmen, en halv sida är skriven, en annan sida med anteckningar ligger på bordet, men hjärnan vet inte hur de ska formuleras, så ögonen tar en paus och blickar ut över bibblan. Bakom ryggen sitter två personer och diskuterar arbetslöshet, de verkar jobba med det på nåt sätt, ett jobbmöte. Pratar om personer på ett sätt som låter fel. Det de säger bör nog skötas på ett kontor, med stängd dörr. Oproffessionellt.
På hyllan närmast bordet där jag sitter finns det en bok som heter Jorddemoner. Va?! Finns det såna också...
men den står på sjukdomshyllan, så det är säkert nåt psykologiskt. " Hjälp, jorden anfaller mig!"
Igår frågade en på jobbet om jag hade kille, barn, bodde ihop, var gifta, allt på några sekunder. När man svarar: nej,nej inte än, bor själv och gillar det, och nej inte gift, tittade hon lite oroligt på en. De senaste veckorna har det varit många som frågat just de grejerna och när man svarar just att nej, jag är singel ( just nu på grund av att jag väljer det!), inte har barn och så, då ser alla så jäkla ledsna ut. Vad är det som är så provocerande med att inte vara med i barnvagnsmaffian, inte bo med någon och varför bör jag vara ledsen för det?
Klart det finns stunder då jag tänker att det vore kul att bo med någon, kanske ta en kopp te och snacka, eller se en film osv osv. Men sen kommer de allra flesta kvällarna då det känns hur bra som helst att jag kan välja, helt utan att ha någon som frågar vad jag ska göra. Att bara känna efter vad man vill göra. Vad man själv vill göra.
Vem vet vad som händer i livet, ingen. Ja förutom om det finns nån skäggig gubbe som har stakat ut allas liv ( huh läskigt!). Så för att klargöra; Jag är inte ledsen. Jag har valt att bo själv ( ja, man kan faktiskt välja det!)och sluta tyck så jäkla synd om människor som inte gör som en själv. Vad tråkigt det skulle vara om alla var precis likadana.
Okej, nu måste jag faktiskt skriva in den där jobbiga delen i uppsatsen. Inte fly nu:)
På hyllan närmast bordet där jag sitter finns det en bok som heter Jorddemoner. Va?! Finns det såna också...
men den står på sjukdomshyllan, så det är säkert nåt psykologiskt. " Hjälp, jorden anfaller mig!"
Igår frågade en på jobbet om jag hade kille, barn, bodde ihop, var gifta, allt på några sekunder. När man svarar: nej,nej inte än, bor själv och gillar det, och nej inte gift, tittade hon lite oroligt på en. De senaste veckorna har det varit många som frågat just de grejerna och när man svarar just att nej, jag är singel ( just nu på grund av att jag väljer det!), inte har barn och så, då ser alla så jäkla ledsna ut. Vad är det som är så provocerande med att inte vara med i barnvagnsmaffian, inte bo med någon och varför bör jag vara ledsen för det?
Klart det finns stunder då jag tänker att det vore kul att bo med någon, kanske ta en kopp te och snacka, eller se en film osv osv. Men sen kommer de allra flesta kvällarna då det känns hur bra som helst att jag kan välja, helt utan att ha någon som frågar vad jag ska göra. Att bara känna efter vad man vill göra. Vad man själv vill göra.
Vem vet vad som händer i livet, ingen. Ja förutom om det finns nån skäggig gubbe som har stakat ut allas liv ( huh läskigt!). Så för att klargöra; Jag är inte ledsen. Jag har valt att bo själv ( ja, man kan faktiskt välja det!)och sluta tyck så jäkla synd om människor som inte gör som en själv. Vad tråkigt det skulle vara om alla var precis likadana.
Okej, nu måste jag faktiskt skriva in den där jobbiga delen i uppsatsen. Inte fly nu:)
Kommentarer
Postat av: Frank
Nu har Ellen & Felicia börjat blogga....
http://fellansweek.bloggplatsen.se/
http://www.aboutellen.devote.se/
/Frank
Trackback
