Patron

Det går ett spöke genom lägenheten. Det gör så att sovrumstaket knakar varje kväll, fastän grannen ovanför inte är vaken. Det gör så att skrivaren får panik och inte kan skriva ut ett helt dokument, utan måste skriva ut en sida i taget. Skriv ut, sida 39, skriv ut, sida 38....sen tar bläckpatronen slut. Huvudet dunkar, uppsatsseminarie den 10:e, måste skriva ut uppsatserna...jaha efter 5 minuters hårriv, man kan visst välja att skriva ut på färgpatronen...
Den här kommande våren känns lockande, lugn i själen, så här lugn har den inte varit förut, så märkligt, så skönt.
Planerna är upplagda, plugga lite där, lite här, dricka kaffe i termosmugg, skriva, läsa, åka tåg till växjö ibland, suga åt sig livets godheter likt en svamp. Att bli nåt, att vara nån, det känns avlägset. För fan vad vi missar saker då, när någon vill att vi enbart ska låsa oss vid en titel, en statisk roll. Och den personen kastar ju verkligen stenar i glashus. Nä livet är gött, precis när det är som det är...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0