lejonkaka

Under den lediga dagen passar jag på att tvätta, sova ut, städa, och låna böcker till den där roliga uppsatsen som ska vara klar till början av augusti...
När cykeln styr till loppiset för att titta på soffa, ja det är väl mest jag som är intresserad av det, inte cykeln, finns det en grön fin 70-talssoffa med fåtölj för rimligt pris. Tyget är inte rimligt, det är stickigt. Synd. Tar mig vidare till bokavdelningen, på en hylla står det en bok som handlar om att stanna upp och uppskatta livet. Vi behöver tydligen såna böcker alltså.

Lite senare bläddrar jag i en gammal Amelia-tidning där en bok recenserats, både innehållet, höjdpunkter och slut berättas. Längre ner står det en ruta: Värd att läsa? Ja. Både berörande och informativ.

Vi behöver inte ens läsa en bok längre, någon annan läser den och berättar för oss vad den handlar om och om vi ska läsa den.
Vi lever i en värld där allt ska gå på ett fingerknäpp, vi har inte tid att gå ner på djupet. Vi ska hellre kunna lite om mycket. Vi ska multitaska. Vi ska helst säga tre saker på en gång för att kunna behålla folks uppmärksamhet.
Det är ett fascinerande nu vi har.