lejonkaka

Tro. På något.
Undrar hur det känns inuti då. När man lägger över ansvaret på något högre. Något större än en själv.
Kanske är det en skön känsla. Att någon annan väljer åt dig.
Det är ju vissa saker man vill bestämma själv, vilken mat man äter, vilken färg på tröjan man har på sig, om man vill ha ett skåp i huvudet eller inte.
En klok människa sa en gång till mig att man kan se livet som en väg, när man går på den vägen ser man en massa skyltar i väggrenen, skyltar som säger t.ex. nytt jobb, flytt, träffa en ny osv
och att man har ett val där, välja att fortsätta på vägen eller ta en avstickare.
Och så är det nog. Att välja eller att fortsätta. Att anpassa sig eller att utmana. Att känna efter eller att blockera.
Igår gjorde jag en oväntad avstickare från det ganska vanliga livet, jag sökte jobb i Jönköping.
För även om jag verkligen vill tro på att det är skönt att lägga över ansvaret på någon annan, så funkar det inte fullt ut.
Avstickare kommer inte upp av sig självt, om jag väljer att gå till vänster om fontänen på väg till centrum istället för åt höger kan det göra min dag annorlunda. Kanske ett möte med någon, kanske trampar man bara i en hundskit. Vem vet.
Men jag tror att för varje val man gör, förändras resten av vägen. Om jag väljer att flytta t.ex, innebär det att det kommer komma en massa nya människor, intryck osv in i ens liv. Om man väljer att stanna i samma spår, är den chansen lite mindre. Inget är rätt, inget är fel, bara snurrigt. Så första steget kan ju vara att söka jobb i jönköping:)


" Jaa...och??!!"