Balans

Jeanstyg som sitter som en tredje hud. Spänner mot benen. Stramar upp. Något viskar att jaga efter något som sitter lite lösare, lite mer bekvämt, något mer bekant.
Men det som jagas är den tanken, den jagas bort. För ibland är det nödvändigt att lämna det fladdrande, det som sitter bekvämt, det som inte ens passar formen. Det är nödvändigt att hitta nåt som stramar åt. Det är ju bara i början som det känns stramt, hårt, ovant.
Ett steg i att växa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0