lejonkaka

I förra veckan på jobbet kom det in ett par, en kvinna och en man, de var ute på promenad och tänkte köpa sig en varsin glass. På något sätt kom vi in på ämnet "saker man önskar sig". Den andra tjejen som jobbade med, sa att hon längtade till de hade en raggarbil.
När paret hade betalat sina glassar och skulle gå, sa kvinnan: "Ja det är egentligen drömmen som är grejen..."

Just det där har fastnat i minnet..." Det är drömmen som är grejen". Är inte vi människor experter på att drömma, att önska oss, att längta efter något. Även om vi fått det vi önskat oss eller jobbat för, fortsätter vi och kommer på en ny dröm. Det tycker jag känns hoppfullt och stressigt på samma gång.
Hoppfullt , för att trots att världen i bland kan vara grym och helt obegriplig med t.ex svält, med hot och våld, med orättvisa av olika slag, fortsätter vi att drömma och tro.
Stressigt, för att det ibland blir så egocentriskt och hetsigt. Vi vill ha mer och mer, vi ser knappt det vi faktiskt har, i strävan för att inkassera mer. Tänk vilken kombination det vore om människan kombinerade drömmandet med att ge varandra.