lejonkaka

Det känns som att min hjärna fick en asbra ide i natt, något som jag saknat, men som jag kom på. Vilken tur att jag kommer ihåg det nu då. Inte.
Men något som i alla fall har kommit upp till ytan är lusten att pyssla. Hittade ett vykort från en gammal lärare, en härlig dramamänniska som jag brevväxlade med flera år efter att jag slutade högstadiet. Hon skriver: " Du måste ju använda alla dina små påhitt och idéer i alla livets situationer." Och ni vet när livet bara tuffar på, det är saker som måste göras och som tar ens tid. Men sen kommer man på att man faktiskt vill göra annat än bara det där som måste göras. Pyssla. Skriva. Klippa och klistra.
Hörde en tjej på spårvagnen säga till någon i sin telefon, att tiden inte räckte till. Att jobbet tog så himla mycket tid och energi. Där är vi alla. Vi vill, men hinner inte. Tvingas välja bort.
Ska vi trotsa kraven och pyssla någon gång, säg till!