lejonkaka

Det har varit några väldigt bra dagar, även om det inkluderat jobbdimma emellanåt. Igår blev det en kvarts snabbsömn innan mobilen plötsligt lät. Onej, är det dags att gå upp, tänkte man. Men sen när man tryckte på telefonen så sa den "Tja...". Va?!

Jahaa...det var ju såklart Jenny som kommit och ville veta koden. Haha, Så man kan bli ibland. Segare än kola.

Det blev skittrevligt med häng i soffan, äta tacos, fika och garva åt 80-talsfrisyrer i en bok från dadaaa! 80-talet!

Sen var det bara att dra vidare hem till trazan och banarne. Nävars, Carolina och Thim, för att äta kantarellmacka och glo på Arkiv X. Så härligt så.

Kantarellerna  kom inte från oss, Carolina och jag är tydligen inte världsbäst på att hitta dem hehe. När vi var ute häromdagen behövde vi tydligen träffa en främmande gubbe långt ut i skogen, för att huvudtaget se något som liknade färgen gult. Han sa att han var fotograf. Jaha! sa C och jag. Om ni följer med mig så kan jag visa er några undanskymda ställen här borta i ingenstans som ingen annan vet om, där finns det svamp, sa han. Jahaa, sa C och jag och galopperade efter. I ärlighetens namn så hade han ju en kamera. Och vi är ju inte maskföda så vitt jag vet.Så om man är fler än en vilsen plockare kan man följa med. Haha. Men sen när han ville ha våra nummer började " när någon är för snäll...-varningsklockorna ringa. Men det beror nog främst på att jag blivit misstänksam av mig efter att ha åkt buss i Finspång och det satt sig nån kille bredvid en och varit trevlig till en början men sen har frågorna bara blivit  mer och mer udda och sen får man ett " vill du gifta dig med mig?". Det har hänt flera jag känner.

 C däremot var den artiga och det var därför vi kunde mumsa igår, för the fotograf hade hört av sig och sagt att C kunde få svamp av honom.