lejonkaka

Glömmer hela tiden att man är stor nu. Att man är vuxen. Eller ja man ska föreställa det. Och inte vet man vad folk tänker när man flummar runt med bytardagar, längtan efter dem som känner en bäst ( vännerna), det där lilla lyckliga suget när man går in på ett bibliotek och sen kommer ut med ett gäng nya upplevelser innanför både hårda och mjuka pärmar.

I natt var det en sån där grubblarnatt på jobbet, man ligger där och läser i nån halvskräckisbok och tänker att jaha det här var väl inte läskigt. Släcker. Jo det var det visst. Vrider och vänder. Ligger till slut som en snedvriden fölunge medan man tänker på livet och döden. Vad man ska och inte göra. Vad som styr oss. Om det är några andar i garderoben, och i så fall att man i alla fall inte tänker gå upp och ta reda på det.