lejonkaka

Att vara så jäkla tillgänglig. Kanske skulle man varit född på Lilla huset på prärien-tiden, då det mänskliga mötet var det som gällde. Varför har mobilerna tagit över världen? Varför är det så jäkla viktigt att vara tillgänglig hela tiden, varför måste ögonen dras till en liten skärm - i ensamheten eller i sällskap?
Satt på spårvagnen häromdagen, tittade ut genom fönstret, tittade på människorna som konstant satt med blicken på den där lilla plastbiten i handen. På fönstret satt en pappskylt som sa att nu kunde man minsann logga in på en sida med sitt (jäkla) facebook konto och då se vilka som satt på spårvagnen och var inloggade de med. Who the hell cares.
Bara väntar på när det smäller. När facebook helt plötsligt anses vara skadligt eller nåt och alla vill dra sig ut ( privatpersoner och företag). Visst, fattar att företagen når en viss kundkrets genom att locka på facebook, men det finns också nån slags desperation i att alla blir helt " vi måste ha vårt kontor på facebook annars dör vi!!!".