lejonkaka

Lite smått förvånande att inte ligga stupad på soffan vid det här laget. Den här natten har inte inneburit nån sömn. Men nånstans kanske ändå kroppen anpassat sig lite grann numera. Den vet vad som händer, kan hända och att sömnen alltid går att  ta igen föjande natt. Men jag tror inte, likt bror Franka, att man pallar att jobba skift och nätter för hela livet. Good money dock:)

Idag blev det tvunget. Tvunget att säga till en jobbarkompis om en grej. Även om vi alla är lite av konflikträdslan självt, att det ska bli dålig stämning och så hehe. Det är typ en av de värsta sakerna som kan hända enligt oss alla ju här i sverige.
Men att komma för sent varje gång man jobbar, att man ska tvingas vänta över en kvart på att nån ska dyka upp...det är extremt irriterande.
Så, utvilad or not som man var hehe, kom personen i fråga såklart sent idag med, och ursäkterna började komma. Men då sa (jag?!) nåt om att det vore bra om du försöker komma i tid...det kan bli lite irriterande för oss andra att behöva vänta, vi kan ju ha planer efter jobbet.
Skakade inte som ett asplöv, mer som nån som druckit lite för mycket kaffe och sovit typ 0,2 minuter. Men nån gång ska man väl knocka känslan av att alltid vara till lags och inte stöta sig med nån. Jag tyckte ju ändå att jag slängde in ett bra avslut: Jag ville bara vara ärlig mot dig nu direkt, och inte att det blir skitsnack bakom nåns rygg.
Och till sist får vi alla gratulera susie till sitt första egna jobb som putsare, you rule the puts like we say!