ssscchhh

Ibland önskar man att man var en guldfisk, en fisk vars enda bekymmer är att undvika att inte bli hajmat.
Ibland önskar man att man kunde, att man fick, berätta rakt ut. Hur det känts som man blivit tuggad om och om igen, tills man är helt matt. Och det brister, förr eller senare.
Men tystnaden är den med makten här.
Ren jäkla tur att det snart blir bio med Jenny och att det blir film i morrn med Carolina. Behövs!!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0