lejonkaka

Om man spänner öronen lite extra hörs även fågelkvittren in i vardagsrummet. Om man kunde gå tillbaka till barndomen/tonårstiden skulle man om man var lite mer ärlig, säga till sig själv att man kan faktiskt välja att rycka upp sig , ibland. Den där mörka massan som hoppar på en tog musten ur en, gjorde det som tidigare hade färg, till nån grådaskig kulör. Nu , när man är  äldre och visare hahaha skitgammal är man, fattar man grejen med att faktiskt ibland välja att inte plocka isär varenda jävla grej liksom. Vissa grejer är väldigt bra att prata ut om, men sen när det bara blir prata och analysera hundra gånger gör det att man kan förlora. Förlora fina ögonblick, grejer, händelser, möten, osv osv som man totalt inte såg för att man stirra in i sin hjärna och tittade på grådasket. Jag önskar så att jag valt bort vissa delar av det där ältandet. Livet är vackert. Det är upp och ner. Det är i alla regnbågens färger ( har den grönt i sig?!) men saker löser sig. Det är inte bara grått. Fina tonåringar, det blir bättre. Det blir bra.