lejonkaka

Nu står tiden stilla. Eller heter det still. Orkar inte vara korrekt om det visar sig att det inte var korrekt skrivet. Inne i huvudet är det en slinga som går runt runt på repeat. För att jag ska kunna somna. Gå ner i varv. Även när jag redan är nere i varv. Den är inte enbart av ondo, nästan inte ond alls utan ganska småtrevlig och spännande. Men jag vill att den ska sluta. Vill byta ut den mot något som är realistiskt. Något som som skulle kunna hända. De som vet, det är inte det ni tänker.
Jag skulle vilja lära mig att fullt ut leva lite mer i nuet. I verkligheten. Lite längre bort från fantasin. Jag skulle inte vilja vara någon annan. Faktiskt. Så långt har jag kommit. I alla fall. Tjoho vågen!!
Men, jag skulle vilja ha en knapp som man kunde trycka på när man råkade virra bort sig lite väl mycket i tankarna. En knapp som tog en tillbaka på ett svisch.