Gåta
Vad spelar surkarten för instrument?
Onsdag...
usch när jag tittar mig i spegeln så ser jag så trött ut. Kan bero på att jag funderar järnet på vad jag håller på med egentligen. Jag kommer inte få någon titel av denna kurs jag går, jag kommer ha lärt mig att skriva och att jobba med texter. och det är ju bra för min hobby. Men vad händer sen. släkten frågar och frågar... " vad blir du av det här då?" och " har du fått nåt sommarjobb ännu?" Jag kan förstå deras frågor , de är alla vuxna, de har alla jobb och gör alla saker rätt ( barn, jobb, villa, husdjur, renovering), men jag som fortfarande letar, jag som inte stannat upp ännu. Jag håller god min och låtsas vara skitnöjd med mitt liv. Sanningen är att jag inte alltid är det. men det kan ju bero på att jag hela tiden får pikningar om att jag lever fel, " varför tar jag inte hem någon man så jag kan räknas som en hel människa"
Men nu ska jag köra på och skriva och fixa hemma idag, varit och handlat mat på Ica maxi med min dramat ( alltså en sån där väska på hjul som man kan lägga mat i bland annat. min syster i england höll på att skämmas ihjäl när jag berättade om den. tyckte jag var en tant hahaha. men den är suverän om man inte har bil, slav eller vågar cykla. Man slipper få schimpansarmar av bärandet så att säga!
Päron i full blom...
Måste ta tillfället i akt att kommemtera Mia och Klara. Jag älskade avsnittet igår, särskilt jennifer som skrattade med sig själv i soffan och härliga Tahbita som säger böll om boll och inte kan mata ormen med den lilla musen. bakom den galan roliga humorn finns en otroligt snäll person i henne!
Jag visar en bild nedan, mina föräldrar har ingen dator och vet nog inte vad en blogg är, därför kan jag nog visa den utan deras vetskap haha. dessutom är den nog preskriberat sedan länge. hahaha

Medhjälpare...
Intressant diskussion om blogg idag, varför alla verkar ha en. Jag tänkte under en lång tid " gud vad intressant att läsa om allas liv, not", nu sitter jag själv här på pottkanten och ser en aning skamsen ut. Jag tycker att en del historier kan vara intressanta att berätta, alltså att vissa bloggar är intressanta. kanske mest för att man ofta känner den personen och så. Jag undrar varför jag valde att blogga, är mitt liv så pass intressant för andra. Jag har nästan bara mig själv att skriva om, vad som hände i dag och så. Jag har ingen klantig älskare att skvallra om, jag har inga skojiga barn som gör sig på bild.
Det jag har att erbjuda just nu är följande:
- skrivarhistorier
- händelser från kören jag sjunger i.
- vänner
-usla foton från min barndom.
Jag kommer säkerligen inte ha en blogg som 100.000 personer kollar in varje dag. Det verkar nämligen som att om man ska kunna tjäna pengar på sin blogg måste man antingen jobba med mode eller vara taskig mot folk.
Detta är ingen sådan blogg. Jag tycker att det behövs lite komik, lite värme och ljus i tillvaron. Så med en inställning som lyder: detta är inte på blodigt allvar! kommer jag hålla min blogg vid liv. skriva är mitt liv. inte hela mitt liv, men jag kan nog säga att om jag inte skrivit under alla år då jag mådde väldigt dåligt och var ledsen, hade jag kanske inte levat. Jag tror aldrig att jag skulle kunnat ta mitt liv, men det finns fler sätt att dö på än bara fysiskt.
Slutligen vill jag gärna uppmana de som läser att ge mig några tips att skriva på...
Jag jobbar på en ungdomsroman som handlar om tonåren och så vidare. finner det dock svårt att komma på typiska händelser under den tiden. vad gjorde man som populär? vad hade man för intressen? Jag har glömt mycket, och jag var aldrig populär, därför är det en värld jag aldrig nådde in i .
Sen bjuder jag på en bild vid strömmen.

Äventyr med Maria
En annan film som är bra är " Benjamin Buttons äventyr". se den!
hm snart dags för kvällsmat, får bli varmchoklad och knäckemackor med ost. mm mm mm
Är det någon mer som tycker att den nya serien " Lipstick jungle" härmar Sex and the city på en massa vis liksom, fast det är ju samma författare ju...
jag vill inte bli en sån författare som bara kan skriva om samma sak hela tiden, fast med olika titel.
och kul ska det bli med besöket på min gamla värld, universitetet. ska bli härligt och träffa tjejerna igen. bara jag inte får onda ögat av de två tjejerna som jag inte känner haha.
oj just det, ska ta vaccinationsspruta imorrn med... väldigt vad man förtränger...!
Monday monday!
Jag hann med ett besök på bibblan innan jag satte mig framför datorn och skrev på min bok. det går framåt, två sidor kvar på den del jag lovade mig själv att skriva varje dag.
efter kursträffen i förra veckan har jag insett flera saker... dels att skriva handlar om så mycket mer än att bara skriva ner ord. blev rejält sågad av de andra på min inlämning. Min första reaktion: lika bra och kasta hela skiten! haha:)
Nu när jag bearbetat det några dagar har jag gjort ett utkast till planering av kapitlen i boken, vad de ska handla om och så vidare. Jag har klippt ut de stycken jag vill ha med mig från första inlämningen, ska sätta in dem vartefter i min historia. Jag har skrivit tre och en halv sida på dryga timmen, vilket känns bra.
Tänkte avslutningsvis dela med mig av en bild jag hittade i mitt gamla fotoalbum... hade verkligen schyst klädstil när javar ung och naiv haha... enjoy!

A rose is still a rose...

Imorrn ska jag börja skriva om min bok, eller bok och bok... än å länge är det bara 15 sidor... men jag har gjort upp en planering... vad varje kapitel ska innehålla. så jag hoppas att jag håller mig pigg och alert och inte tar sovmorgon:)
finns också ett erbjudande om bio med vänner med... blir nog det. och just ja, måste lämna tillbaka böckerna på bibblan som jag lånade åt mamma. de handlade om folkets hus på stenåldern hahaha nävars. så länge sedan var det inte!
strul med min första blogg...
Slutligen har jag kommit på plats, en timme sedan finns den så där... har inte kommit på hur man lägger ut bilder så andra kan se dessa. blir tacksam för hjälp och tips:)
Kära vänner
Jag är stolt över mig själv att jag tog steget och vågade, att jag går en skrivarkurs ( flummig sådan) men ändå. mitt liv är bara mitt!
förkylning är ingen höjdare, tur att kanjang finns... guds gåva till de som får lock i öronen stup i kvarten. I alla fall när de är förkylda och hängiga och så... plopp säger det och man vet då att man kommer skrika de närmaste dagarna för man hör inte alls hur högt rösten låter.
Ta hand om er!