lejonkaka

Födelsedagen blev oväntat lyckad. Två vildar med namnen Nils och Axel kom infarande, först tveksamma, sedan blev  andra bullar av. Sen kom en Ingrid och en Robert, en Tim med en tårta och en Susie med guldchoklad, en mamma och en pappa med en kudde och en hundbur. Maten blev bättre än väntat. Har på nåt sätt fått lite noja för att bjuda på mat. Tänk om den blir äcklig liksom. Det är typ samma form av noja som att bestämma biofilm och sen visar det sig att den var dålig och då får man dåligt samvete och ber om ursäkt hundra gånger. Som om man gjort filmen själv liksom haha. Det var som om de aldrig hade ätit, typ flög potatisar medan ljudnivån blev högre. Trevligt det. Sen när maten slukats menade Tim på att det var tårttajm. Vi fikade gott medan Axel sprang flera mil fram och tillbaka och skrattade. Vilken pussgurka liksom. Och Nils satt i knät. Vi pratade om allt och inget. Sen lite häng i vardagsrummet och sedan for de. Och tystnaden blev påtaglig i lägenheten. Disken höjde sig på kökets ytor. Men det ska man skita i på sin födelsedag så jag gjorde en kopp te och tittade på Revenge.
Jobb dagen efter. Hem till en emma med familj. God god mat och efterrätt. Prat om allt och inget. Filmtajm: Da vinci koden. Jäklar vad det ska krånglas till ibland, en massa koder och sånt. Säg vem som gjorde det för i helvete eller dra ut på det i 2,5 timme, jaja det var i alla fall mysigt sällskap. Har väldigt svårt att förstå varför man ska självplåga sig själv med kedjor med taggar på sitt ben, för någon som inte ens finns. Eller vad vet vi, men ser inte poängen.

Har blivit en hemmagris. Vill sova hemma jämt, men med sex nätter nattjobb blir det liksom inte möjligt. Visst det är ju fler hemma än borta, men det är nästan som om magen spänner sig när jag vet att det blir en natt borta...får skärpa mig. Försöker ta med mig en massa bra böcker och liknande för att underhålla mig där bland snarkningarna, och tänka att sover jag så gör jag. I annat fall gör jag det inte, men jag kan ta igen det senare.

Om jag nån gång i framtiden får för mig att skaffa typ 9 barn, avråd mig då.
Idag kommer en del av släkten, alla får tyvärr inte plats runt bordet:(, för att äta middag och fika och kanske fira en lite. Och jag bara säger det, det är väl inte vettigt om man ska få lite träningsvärk i handleden för att man skalar potatis i så där 3 år.
Meny: potatis, kålpuddning/biffar, sås, lingonsylt och sallad.
Fika: Köpefika ( Singoallakex och vanilj och hallonlängd) plus att jag hörde om nån ev tårta som skulle komma hit...:)
Känns som jag sitter i nåt mellanläge nu, 29 och allt. Fjortis-tecken så som en förkärlek för high school serier, surfande på datorn och loppistokeri. Vuxentecken såsom att man inser att man fan börjar likna morsan.
Tecken 1: Man tar med sig sina skor in i lägenheten och tar på sig dem där ( bland annat vid köksbordet)
Ja och så gör man ju en massa annat vuxet såsom att jobba oavsett om man har lust eller inte :) för det gör vuxna. Man storhandlar, man tänker ekonomiskt och praktiskt. Men så finns det ju också de där små drömmarna och guldkornen kvar att leva ut. Känns fint.

Det pirrar i kroppen. Kanske har vårkänslorna slagit till. Har bara en väldigt positiv känsla innanför hudmurarna. Trots eller på grund av motgångar kanske man ska säga, får jag liksom känslan av att det här kan bli ett bra år. Säger jag i april. Två dagar kvar till 29 årsdagen. 30-årskrisen är inte så närvarande, den hade man ju i så där flera hundra år i förväg. Tur att man har barnet kvar i sig också. Nu på morgonen på jobbet tittade vi på tv och så skulle dem visa ett barnprogram. Åh! Fåret Shaun! Tänkte 28-åringen. Vad kul! Haha. Och så fastnar ju låten på hjärnan med " åh fåret shaun o ¨fåret shaun la la la...( sen vet jag inte mer på texten). En skitmysig morgon som nu ska fortsätta med ett bad.

En liten weekend i Jönköping. Komma hem med lite loppisfynd, fniss och vila. Och ja just det presenter och en rumpa med träsmak. Men varför klaga, när man kunde knycka till sig fönsterplats både tur och retur.
När det gäller det andra som ockuperat hjärnan och stressat på en och så, har jag nu bestämt mig för att bita i det sura äpplet. Kom an, oro!
a) Jag är jäkligt glad att jag har ett jobb
b) Pengar
c) Erfarenhet
och kanske främst
d) livet förändras, vi är aldrig på samma ställe för alltid. Och vem har sagt att det ska vara så jäkla bra hela hela tiden. Det funkar inte så. Vi möter hinder och tråkigheter av en anledning tänker jag...för att utvecklas och för att testa oss fram.

Vila och goda nyheter. Oväntade samtal och musik. Te med en viktig person. Det handlar om att hitta sina energiknutar.
Sömn är viktig.
Att få reda på att de där småhålen som bosatt sig i käften på en, stannat upp tack vare fluoranvändandet och tandtråd och sånt. Sista gången jag var hos tandläkaren var för fyra år sen. Tandläkaren var jättepositiv till min mun:). Den andra goda nyheten är att jag hade 600 kr tillgodo att använda ( försäkringskassans bidrag ATB) som vi alla tydligen får men som ingen vet om typ. I alla fall, hela undersökningen kostade mig 80 kr. Inte mer.
Kommunikation är hela grejen. Jobbet blir så mycket lättare då.
Musik. Ane bruns röst fyller min själ. Särskilt hennes skiva Duets.
Tack för soffhäng och otaliga koppar te Emma. Tack för att du tog mig för den jag var igår, en vandrande vålnad efter nattjobb.
Nu ska jag fira med ett fluortuggummi och lite serietittande. Är fasiken värd det.

Det  är superbra lön på storhelger, så att ha jobbat både delar av julen, nyåret och nu påsken lönar sig. Men jäklar vilken gröt det är inne i skallen. Ska gå och hämta ett glas vatten och kommer tillbaka med handlotion. Diskar och står och väntar på att vattnet ska rinna ner efteråt. Proppen sitter fortfarande kvar. Kan knappt tänka en redig tanke. Fastnar liksom i den där gröten och tänker att nu jäklar får tiden gå sakta nu när jag är hemma och ledig fram till fem i morrn. Steg ett är att borsta gaddarna. Steg två att lägga mig och läsa ut Flugornas herre och må lite illa för pojkarna är så grymma mot varandra. Steg tre DÄCKA. Beslöt mig för att jag måste ge mig själv en belöning efter alla motigheter så jag beställde sommarkläder på H&M, med rabatt och allt. Om man inte kan lagra energi på  lång sikt får man ta till en kortsiktig lösning så länge, tills man är på banan igen. Tänkte jag i alla fall. Tydligen kommer de flesta av varorna i maj eller juni. Jaha.

Påsken ja...inget påskägg fick man heller. Bara jobba. Fast jag kan ju inte sitta här och påstå att jag inte ätit godis, för det har nog tryckts in ett antal karameller för att orka. I en lugn stund av vila satt man där och gjorde korsord. Ledtråden var " Klättermus" 4 bokstäver. Men då hade någon skrivit fel på en korsande rad i korsordet så det blev " Blas". Blas Klättermus. Det blev höjdpunkten på min helg. :)

Idag har en viss E osat in en massa värme och kärlek och energi i mig, så jag blir alldeles stekt. Och får huvudvärk. En bra huvudvärk , om man det nu finns såna haha. Jag menar det!
Idag har en viss syster erkänt att hon inte minns det där roliga fylle-smset hon skickade häromkvällen.
Idag har jag sett klart på säsong 1 av Vampire diaries.
Idag tänker jag mycket på choklad ( tack ellen för smaskiga tårttips:)
Idag satt det en mysko gubbe på spårvagnen och gjorde ett irriterande ljud och då tänkte jag onda tankar.
Idag är snart slut.

Vad gör ni i morgon kära läsare?

Påsken närmar sig. Äta ägg och ha sig. Kunde inte avstå från att gå en promenad till ÖB och köpa en påskpåse med chokladkaniner igår. Nu är den slut. men inte påsken. Tror på den där grejen att om man får i sig alla smaker i en måltid så blir man inte alls lika sugen efteråt. Att avsluta maten med t.ex en liten chokladbit eller liknande tar bort det där vrålsuget. I alla fall om det är mörk choklad.
Förresten, tänkte göra tårta när jag fyller år och undrar om ni har några förslag på vilken slags tårta?

Blev inget sova över hos Jenny, för kroppen blev som kokt spagetti och feber. trodde jag i alla fall för sen blev jag plötsligt iskall och frös. Och sen blev den normal igen. Det är konstigt att influensan inte bryter ut utan mer kommer stundtals och man svettas och sen normal igen. Not normal säger jag. Men samtidigt är det ju skönt att inte bli toksjuk. Så nu ska jag gå ut i köket och leka husmor och baka bröd.

Lördagen slutade i en liten gråtfest. En välbehövlig sådan för i bland kommer tvivlet över saker och tar över. Sen mår man helt plötsligt mycket bättre haha. Det blev väl en så där tusen sms fram och tillbaka och lite uppmuntran och fina ord tar en långt bort från den där självömkan. Den  SOM VI ALLA HAR! Den som säger det motsatta ljuger tänker jag. Alla tvivlar, alla är ledsna ibland. Att låtsas som att man inte är det, är att blåljuga.
Idag rensade jag skrivbordslådan, haha ja för den lusten kommer efter lite utrensning in the emotional account.
Sen kom Jenny, vi drack kaffe och irriterade oss över att h&m envisas med att beskriva klänningar som slutar under rumpan, för knälånga. Jaha, då  är jag väl långa farbrorn liksom. Sen blev det biltur till Spicy hot och ätning av ris, friterad fläskfile, kaffe och följt av en matkoma. Nu är Jenny helt hurtig och är o tränar, sen ska hon komma med sin lilla bil och hämta upp mig. Vi ska se skräckfilm är det tänkt. Och jag ska sova på soffan. Men då får hon ta bort den där läskiga figuren i hyllan.

Om man ska bli lite flummig skulle man kunna likna livet med en tur på loppisets bokhörna. Böckerna står där i sina hyllor, både i bokstavsordning och blandade. Vissa tilltalar oss, så pass mycket att vi antingen tänker " den vill jag ha" men inte tar ut den. Eller så tänker vi inte så mycket utan tar ut boken. Känner på den. Känner efter. Går till kassan.
Jag valde tre stycken. Böcker eller/och  något annat. Svårt att säga.

Lite tajt med the money denna månad. Och vad säger min mun på p-mötet? Nästa blir lite senare i april och när datum satts säger munnen" och då tar jag med tårta, för jag fyller år!" Så jäkla genomtänkt liksom ja eller inte.
Idag damp H&M-katalogen ner på dörrmattan...har bara en sak o säga : step away from the katalog!

Har sagt det förut, men kan inte låta bli att tipsa om några serier som bara växer ju längre in i serien man tittar:
1. New girl
2. Up all night
3. Revenge

Humor är ju så himla svårt att beskriva, men  både New girl och Up all night har precis den humorn som jag gillar. Om man vill ha fler tips på serier och filmer kan man gå in på Sandras och Felicias blogg:)
http://iwishmylifewasamovie.blogspot.se/

Näe, om man skulle göra i ordning sig och åka på p-möte och äta smörgåstårta.

Höll på att sätta kaffet i halsen när jag läste broder Franks kommentar i förra inlägget, så jäkla rolig! Och nej, jag har inte den där tyska mannen som förebild, lovar på hedersord:)! Och förresten bevisar det ju ( eller bevisar och bevisar...) mer visar på att böckers titlar är så viktiga när det kommer till hur de tolkas. Min kamp t.ex. blir ett exempel på något negativt. Jag såg en bok en gång på bibblan ( näe?! vaddå haru sett böcker!) som hette " Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Tjoho tänker man ju då ( inte) och tänker genast på hur mysigt det kunde bli om man lånade den och slängde sig i badet och njöt. Det finns smärta, det finns sorg, men om man ska skriva om den, namnge helst boken till något som inte gör att man vill ta livet av sig eller gräva en grop och lägga sig där med en sten som dörr.

Det började med att jag började läsa boken Min kamp igår. Blev nere nästan direkt...okej jaha ännu en bok om hur vemodigt livet kan vara med nån pappa som man inte känner på riktigt. Började koppla det till mitt eget liv, inte för att jag har issues med pappan min, tvärtom han är fin han. Nej, jag blev lite nere för andra saker, typ började tänka på saker som inte känns bra. Idag vaknade jag med samma sinnesstämning, men trotsade den lite genom att fixa frukost och tittade på två avsnitt av "Up all night". Sen kom vemodet upp igen och då tänkte jag att okej, jag får deppa typ en timme, lyssna på nåt sorgligt eller så. Valde att först lägga bort Min kamp, jag kan faktiskt välja bort saker som gör mig ledsen. Lade mig på soffan och läste i Jonas Helgessons bok Ett cp-bra liv. Jonas fick en cp-skada vid födseln och har gått från att ha rullstol och assistent till att gå och göra allt själv. Han har skrivit boken Grabben i kuvösen bredvid och han skriver så roligt och rakt på liksom. Jag lägger mig i soffan lite nere och sen läser hur Jonas diskuterar begreppet lycka och att man alltid säger "så länge det känns bra...".
Han menar att man inte alltid kan köra på känslorna:

Min poäng är att vi inte kan låta våra känslor ha den avgörande rösten i varje litet och stort vägskäl i våra liv.
Vi har nog alla kört vilse på våra livsvägar någon gång, bara för att känslorna tog tag i ratten.
Utmaningen är att varje gång styra tillbaka till den väg vi innerst inne vet är bäst.

Jonas menar att om han följt sina känslor hela tiden hade han gett upp för länge sen. Han hade inte tränat på att gå, han hade inte tränat sitt tal och blivit föreläsare osv...
Jag är inte längre nere. Jag känner mig alldeles varm inuti. För det han säger känns så sant...det måste nog finnas en kombination av känsla och förnuft. En vilja och en dröm. En vilja och att kasta sig ut.

First aid kit. Mumma för själen. Att lyssna på när man vill gå och småsjunga. Att lyssna på som bakgrund till återhämtning. Att lyssna på efter att man njutit av att det varit så jävla tyst.
Laleh- Vårens första dag. Så bra nu när  solen skiner som  en galning. Att lyssna på när man snart ska gå till jobbet och när man behöver den där sista knuffen för att bli lite pepp.
Äcklet. Att läsa om man vill bli helt väck och tappa bort sig. Att läsa, fast let´s face it, hur mycket har  man egentligen läst om man inser efter sju sidor att man legat och tänkt sig bort och att man INTE skulle få MVG på det provet om nån gjorde ett " Vad har du precis läst? Vad handlar boken om?". Ingen aning faktiskt.