Rosa vår

Äntligen har den kommit! Min knallrosa kamera. För livet och lusten kan man nu fota närsom. En vår utan "kamme" är ingen vår.



Införskaffade lite nya glas igår, på Indiska. Man blir faktiskt lite spattig för att de är så fina. Ingen vår utan Indiskas glas Saftis. Tag 4 betala för 3. Javisst tänkte blomkålshuvudet. ( Hjärnan alltså)



Kontrast. Stenplattor. En bänk. Solsken. En halvtjurig assistent.



En fin nordlig promenad. Att man kan älska en stad alltså.

Ja men

Nu är det dags att se klart säsong 3 av Vampire diaries. Några enstaka avsnitt kvar...hm och man vet faktiskt inte hur det kommer att sluta.
På nåt sätt har min hjärna blivit lite besatt av att slutföra saker numera, ex. se klart serier så man kan stryka dem på listan "serier att se", läsa ut böcker, göra klart tavla, ja i princip att helt enkelt att stryka things to do. Tiden går ju. Och det känns som att man får passa på när man kan.
En helt annan grej...tror att mamma inte förstår meningen "jag kan inte prata just nu" när hon ringer en på t.ex jobbet. Hon svarar "näe men det förstår jag...vi får prata mer en annan gång", men ändå lägger hon inte på utan går på och går på om vad hon gjort, vad hon ska göra och så sitt favoritämne, ja ni som vet, vet vad jag menar.

Teknik i obalans

Undrar om det är tv:n eller dvd:n som krånglar egentligen...trodde att det var dags att skrota tjocktv:n, men nu blir det problem med ljudet enbart när man ser på film. Kul jul!
Får helt enkelt vänta ut det lite och se. Nån som erfarit samma grej med tekniken?

Sug

Känner plötslig lust att äta nyttigare. Tänkte jag i så där 30 sekunder. Sen slukade jag en halv påse godis och funderar på att käka muminkex lite senare efter kvällsmaten. Sån jäkla självdisciplin man har liksom hehe. Ibland skulle det vara bra med lås på skafferiet.

Sunday

Idag ska jag inte tänka på kostnad. Idag ska jag köpa både brödrost och vattenkokare. Och kanske klippa mig. Håret hänger fasiken som på hårfager...hm vem är det nu igen? Visst är det hästen i barn hedenös?! De böckerna gillade man verkligen som liten kid, kanske var det för att de hade trädgrens dockor och sprang runt i djurskinn. Det var spänning på hög nivå.

Handlingsplan

Se klippet i förra inlägget som bror Franka bifogade i kommentaren. Det kan vi som växte upp på landet och var lite efter alla andra "citykids" småfnissa åt.
Känns gött att ta helg redan idag. Lyxigt! Även om man emellanåt blir lite småtrött på det  oregelbundna schemat. Men så såg jag en kille på spårvagnen i går och då kände man sig rätt lyckligt lottad. Ja alltså inte för själva killen då, utan för att han hade den traditionella mappen man får när man blir arbetslös ( av arbetsförmedlingen). Den som har som avsikt att uppmuntra och få en att tro nåt. Vi gör en liten undersökning, finns det nån som har fått jobb via ams?!


På början till slutet

Skitlustigt förut. Kände mig pigg i huvudet. Låg och tittade lite på tv. Sen när jag skulle resa mig var kroppen skittung och man blev tvungen att starta igång genom att gå som en grottmänniska ut till hallen. Åldern haha.
Typiskt att man är riktigt sugen på att gå på bio men det går bara skit. Får bli att se i kapp lite på vampire diaries säsong 3, vore ju trevligt att någon gång inte ligga flera år bakom, utan mer ligga i fas med när  serien faktiskt sänds. Men så går det för barn som växer upp på landet och leker med kottar medan mamman ylar (vissa speciella dagar!) : " Idag får ni kött!!"


Blev faktiskt lite rörd...

En av de bästa sakerna som kan möta en innanför dörren när man kommer hem, är ett brev. Hm, ett brev från chefen, vad kan det vara? Kanske arbetsgivarintyget jag frågade om...öppnar kuvertet. Inget arbetsgivarintyg. Däremot ett vykort: " Hej Karin, jag tycker du är bra!" Underskrivet chefens namn. Och sen trillar det ut ett litet kuvert till:  två biobiljetter och två biomenyer. Jisses!

Slutsåld vara

Inställning till grejer är halva grejen. Om man tänker att något ska gå skit, då gör det ofta det. Om man tänker att det faktiskt kan gå bra, kan det lika gärna gå skitdåligt hehe. Men, det mesta blir lite lättare att hantera om man ändå försöker bryta den där negativa räven som sitter på lur. Ett motto som min chef sa en gång handlar om var man är just i ögonblicket. Ge inte mer än du kan just då. Och det funkar fasiken ganska bra faktiskt.
Om man är skittrött och seg i kolan, backa lite och tänk, okej vad orkar jag med just nu. Och vad kan jag göra för att komma igång igen. För det ska inte handla om att vara perfekt, att bara ge och ge och ge tills det man ville ge är slut för länge sen och det finns tyvärr inget mer på lager.
Det ska nog handla om, tror jag, att göra det man har möjlighet till och sen samla ihop lite mer energi till nästa gång det behövs. Vårdyrket är av den naturen att det handlar om andra personer, deras behov ska komma först. Det är inte konstigt att många blir så utarbetade och måste sjukskriva sig. Att jobba med människor är tungt. Energitjuv. Men också helt fantastiskt emellanåt. Balans är nog nyckelordet att leva efter. Ge - men inte mer än man kan och har förmågan att göra utan att bli för indragen. Tar väl ett helt liv att lära sig det antar jag.
Dags att fylla karet och vattenflaska och slänga i en lugn skiva i the cdplayer.

Jag är inte normen, men...

Människor som är trångsynta och inte vill, jag poängterar INTE VILL se att alla människor kan och får och ska leva sina liv precis som de vill, är en av de läskigaste typerna av människor i vårt samhälle. Var allt jag hade och säga faktiskt.

Om man tvingades välja

Ibland känner man bara en stor kärlek till sina jobbarkompisar!
Om någon skulle be en att rangordna anledningarna till att man går till jobbet är det bra jobbarkompisar och lön som ligger högst upp. Helt klart.
Visst, en hög lön drömmer väl alla om, men om man skulle ha ett jobb där folket är skit och stämningen är skit, då avstår jag miljonerna, tack:).

Trilla av pinn

De senaste dagarna har jag överhört folks samtal när jag varit ute. De verkar prata om samma saker...
1. Att de bränt sig på näsan eller pannan
2. Om de ska börja röka eller inte...
3. Om skottlossningen utanför munken

och ja just det: om att glassen aldrig smakat så bra som i solen, utanför sibylla.

Själv tänkte jag skriva om
1. Att jag bränt mig både på näsan och pannan
2. Att jag inte tänker börja röka
3. Att jag borde se oftare på nyheterna och inte  enbart förlita mig på text-tv
4. Att tv:n håller på att avlida, för ljudet försvinner i bland och sen kommer tillbaka. Blir att ge upp kampen mot skärmtvapparaterna som tagit över the world och köpa en när lönen kommer. Nån som vet om de är svåra att installera och programmera?
Tekniken verkar förresten dö lite varstans här hemma: brödrosten vägrar hålla sig nertryckt och ja vattenkokaren är mest ful ( vit plast med fettfläckar, snyggt!)

Motorhojar, kaffe och bulle, tack!

Nu är det  bara 2,5 dag kvar på denna ledighet. Den har gått lagom långsamt/snabbt faktiskt. Har funderat på varför hjärnan blir så slö efter ett tag och det där med uttrycket "söndagsångest"= snart dags att börja jobba.
Det går ju inte att förneka att det är väldigt roligt att vara fri och göra saker som är roliga. Tur att vi människor har det där sunda förnuftet, den där "duktighetspressen", att man måste gå till jobbet. Annars hade nog inte alla gjort det hehe. Jag tror också att det handlar om mycket om det min chef sa till mig en gång: när man är på jobbet är man på jobbet. Efter och före det är man privat.
Så när man jobbar så anpassar man ju sig till det, vad som ska göras och läget och så. Om man var ledig jämt skulle även det tappa sin glans.
Idag har varit soligt och varmt och skönt och som vanligt en långpromenad. Sen mötte Jenny med sällskap upp och vi gick till lekparken, suktade efter kaffe så då gick vi vidare till pressbyrån. Där delades gänget i två ligor: Korvligan (barnen) och kaffe med bulleligan (vi vuxna). Skittrevligt var det! Sen var det dags...
kolla på hojar på gatan. I olika färger och former, med styren normalt läge eller styren högt som fasiken ( apstilen som J och M sa). Höll på att fnissa ihjäl hehe.
En fin dag med andra ord. Sen kom jag på att det enbart är 1,5 månad kvar till semestern. Ännu bättre:)

Tycka om och vår

Ibland undrar man vad mamman egentligen avser med sina monologer. Textade systern om att jag skippar o åka ut till henne i morrn. Ett tag senare ringer mamman.
-Vad är det här med att du inte ska komma ut...vill du inte träffa oss?! Tycker du inte om oss?
What säger jag. Haha snacka om att göra en stor deal av ingenting. Sen började hon pladdra på om allt och alla i släkten. Och så en snygg avslutning: jaha ( lång utdragen suck) ja jag som hade sett fram emot att du skulle komma, hönsen skulle du ju se...jaja då blev det inte så då...
Haha. Jag som bara kände att jag inte orkar flänga hit och dit, utan njuta av de sista fyra dagarna ledighet med lite folk här i stan och så.


Nu borde vi väl kunna hoppas på en vår som stannar. Värmda kinder. Promenad till bibblan, låna väskan full. Gå till parken. Köpa snabbmat. Ockupera en parkbänk med solen vilandes på kinden. Läsa. Titta på folket. Alla blir så öppna. Så aktiva. När rusket lämnar oss. Mer promenerande. Sitta på ett gräs. Äta apelsin. Hoppas på att slippa vara så vit i fejan. Promenad till skogen. Fågelsång. Växtlighet. Sen hemåt. Och inse att man varit ute i nästan fem timmar. Lite annorlunda mot när regnet öste ner hela tiden.

Tre grundstenar

Någon att älska, något att göra, något att se fram emot.
Kommer inte i håg riktigt exakt när det gick, men för ett tag sen gick programmet " Jakten på lyckan" med programledaren Hanna Hellqvist. Hon ville ta reda på vad lycka egentligen är. Det blev sammanfattat i just någon att älska, något att göra och något att se fram emot.
Och det är ju faktiskt saker som inte känns helt omöjliga.
Nu har jag och A i alla fall bokat Johan Glans, i november. En sak att göra och att se fram emot hehe.
Andra saker att se fram emot: grillkvällar, semester, titta på systerns getter nästa vecka ( älskar deras uppsyn...ja om de inte intar attackposition vill säga), loppis loppis loppis, osv osv.
Det bästa med punkten "Någon att älska" är att det inte automatiskt innebär en partner, utan det handlar om vänner och familj. Och det gör jag. ÄLskar er alltså:). Så pass mycket att ett stort L hoppadein efter Ä.

Jump

Vilken lyx att få sova hemma egentligen!
Nu när jag skulle fixa frukost och ladda bryggaren, tog jag fram knäcke och pålägg. Lönneberga skinka. Och då slog det mig. När man börjar köpa storpack med pålägg som ligger runt 30 spänn, då är man inte fattig längre. Nu handlar man på ett helt annat sätt, räknar så klart på vad det kostar, men bara för att man köper en sak behöver man inte välja bort en annan. Skulle nog ha svårt att leva på minimum igen. För det är så skönt att få lön.
Igår blev det en bra dag med, promenad, vitsipp-plockande, tvätt av köksfönster och omplantering av några blommor. Läsande av en bra bok : Underjordiska timmar av Delphine De Vigan. En roman som finns på förlaget Sekwa. Anledningen till att jag nämner bokförlaget är att tidningen Vi läser har en hel sida med böcker från just det förlaget ibland, och de verkar nästan vara bra allihopa. Lagom långa, bra storlek på texten, tjocka sidor.
På kvällen, ytterligare en promenad ( vad underbart det är att kunna gå), sedan bio med Jenny. Vi käkade lite småkrafs på MCdonalds och sen gick vi på 21 jump street. Bio är underbart. Filmen var okej, men sällskap och upplevelse desto bättre. Vi hade nämligen inte bio i vår världsbild där vi bodde i vårt gula hus vid ån, ute i storskogen. Så det är barnsligt roligt ännu.

Bådeock

Fnissar ihjäl. Nu när jag öppnade det här fönstret för nytt inlägg så sitter det "reklam" för andra bloggar, och då är det en bild av en glasburk med åpple skivat i ringar men rubriken är helt felstavad : Kanpria äppelringar.
Va?! jaha menar den knapriga äppelringar...roligt att även det felstavade får ta plats i våra liv.
Ja så lättroad kan man vara ibland:). Igår började min lediga vecka och ja det är ju helt fantastiskt det! Det började bra med ett sms från emma om lunch på Tacobar. Ett nytt ställe där de serveras taco(s). Vi käkade en varsin tallrik med tacochips överösta med köttfärs, ost och sås. Jäkligt gott och mättande.
Ibland när man tänker landet vs stan så vill man ha både ock. Just att impulsäta lunch på stan med en emmavän är ett exempel på hur bra det är att bo centralt. Man tar sig så lätt överallt. Och sen kan man få landet på köpet, för det finns ju faktiskt lite skog lite varstans. Där kan man leka skogsmulle och byta träd och titta på joggande människor som springer med överkroppen, med benen hasandes efter.

Happy Happy

Bada. Läsa tidning och surpla på Fläder-cider. Liten chokladbit. Lyssna på Duffy.
Tvätta håret. Läsa ett snällt sms. Smörja in med mynta body butter. Lyssna klart på Duffy.
Starta datorn. Ta bort gammalt nagellack. Måla stärkande medel på de flagnande stackarna. Måla nytt nagellack.
Kolla mail. Kolla bloggar man följer. Fnissa åt samtalet med mamma förut, hon hann med och kalla mig hjärtat och truga sig till att jag kommer ut till dem på ledigheten nu. Tisdag blir det kanske. Dessförinnan pratade vi om psykisk utmattning, då utbrast hon: " Men du ser ju inte  psykiskt utmattad ut!". Tack mamma haha. Inte privat nej. Mina fingrar vill texta ihop ett meddelande till en speciell en. Men när tiden gått blir det svårt. Imorrn kommer lönen in och hejar. Då blir man glad. Vad gör dig glad? 

Tugg

Vaknade med lite mer jävlar anamma i morse. Nu är det bara 2 nätter kvar till långledigheten, den är underbar. En veckas frihet eller nåt. :)
Idag vaknade man också med lite lycka i magen, biblioteket har utförsäljning av gamla böcker. Så himla mysigt att komma dit och se alla böcker och tidningar och folket som strosar runt utanför entren och solen skiner och priserna är fullt överkomliga, 1 bok för 5 kr, 3 böcker för 10 kr och tidningar 1 kr/st. Efter några inköp att fylla upp bokhyllan hemma med, var det dags att låna lite också. En bok fanns i magasinet, det innebär att en personal måste hämta den. När jag tog kontakt med kvinnan i informationsdisken hade hon precis stoppat i sig en kola.
- Hej...den här boken, Tidsresenärens hustru, finns i magasinet...
- Ja just det ( tugg tugg tugg)...då ska vi se ( tugg)...förlåt nu kan jag inte prata...
- Det gör inget...( båda skrattar)
- Vill du också ha en?

Sånt är himla trevligt...vet inte om det beror på att jag hade praktik hos dem förra våren. Sånt lönar sig ju. Man får alltid ett speciellt hej och nån gång har de tagit bort nån liten skuld.

Så dagens goda och sura ting:

1. Bokförsäljning
2. Trevliga människor
3. Bloggens läsare:)


Mindre gott:
1. Ischias ( nu är den tillbaka...måste verkligen köra ryggövningarna oftare och lyfta bättre på jobbet...)
2. Den nya kameran ( hittills en ren besvikelse och måste skickas in på koll...)
3. Snart åker min "plutt" Susie hem igen...trist!! Hoppas vi hinner med fikan i alla fall:)


Koll

Alla som röstar för att jag ska fortsätta blogga på lejonkaka, säg ja!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0